Om Joe tog min själ så stal Ebba mitt hjärta

Det var på hösten 1979 som punken smög sig in i byn i form av en klasskompis, han hade fått de senaste vinylplattorna från Stockholm och fick mig att smälta som ett vaxljus när vi satt på hans kammare och lyssnade på The Clash, 999, The Police och Sex pistols, jag var såld och punken skakade om min själ. Det enda jag önskade den julen var en Punkplatta och det fick jag! The Clash`s debut-LP spelades halva kvällen på min gamla och dåliga skivspelare, hur många hack i skivan det blev redan då vet jag inte men jag kunde inte stå still! Joe Strummer skrek ut sin frustration över situationen i London och England och jag ville också ha en "white Riot"

Håret skulle klippas och morsans säkerhetsnålar kom väl till pass, musiken dunkade och upproret ville komma fram.

En kväll 1981 såg jag Ebba Grön med Eldkvarn som förband och jag blev djupt förälskad och visste att detta var min väg i livet, jag tog det stora klivet! Fick tag på en avslagen trummpinne som sedan hängdes upp på en vägg i mitt pojkrum som redan var full av punkposters och tidningsutklipp om Joe, Johnny och Thåström, jag levde ut min dröm! I skolan lärde jag känna de andra punkpojkarna och helt plötsligt var jag sångare i bandet Slakthus 13, vi repade och fick spela vår hit "snobbjävel" på TV, vi blev ökända anti-hjältar över en natt.






Punken gav mig nya vänner, nytt sätt att tänka, en politisk vilja till förändring och protest över det gamla klass-samhället.Under ett par år i början av 80-talet var jag totalt inne i denna proteströrelse och reste runt på syltor för att se andra punkare spela ur sig sin kärlek och sitt uppror. Vi värjde oss från skinheads och deras försök att ta över och vi fick springa för raggare när de ville leka indianer och vita, vi stod upp för våra ideal och ansåg att "staten och kapitalet sitter i samma båt". Asta kask, Sixten redlös, Rolands gosskör, Ebba grön, KSMB, Köttgrottorna och andra gav oss kraft och energi att fortsätta göra uppror och vi frågade oss alla vad vi skulle bli...... Så visst var det stort att få se både Clash och Ramones i Roskilde 1985! Vi fick dessutom skjuts hem därifrån av självaste Strebers från Strängnäs, som efter de släppt av oss somnade framför ratten och körde i diket! Utan punken hade jag aldrig blivit rebell och hade jag inte blivit det hade jag aldrig blivit politiskt engagerad och inte hade jag blivit volontär ute i stora världen heller! Punken gav mig en engagerad tonårstid full av energi och vilja till förändring som sedan dess gett mig kraft att fortsätta försöka vara rebell!
Tack Joe och tack Ebba!

En hård startelva eller hämnden är ljuv

IFK Norrköping leder på Idrottsparken med 1-0 mot Malmö FF, året är 1976 och det är Allsvensk premiär, det är söndagen den 11 april och MFF har nytt matchställ från Puma med reklam för Kockums. Maskinen MFF maler på och Bosse spelar hårt men schysst och dominerar som vanligt mittfältet. Men det är ändå Peking som leder och vårat spel vill inte riktigt lossna. Att vinna här i Norrköping är inte lätt och det är framför allt spelarna medvetna om. Men pågarna ger inte upp och det ger till slut resultat, Tore Cervin kvitterar i 42:a spelminuten och vi fyra i familjen
exploderar av glädje. Lillebror, storebror, farsan och jag ställer oss upp på rad och skriker, då en surbulle på över 50 år bakom lillebror överreagerar och slår ett programblad i 8-åringens huvud bakifrån, samtidigt som han skriker på en av landets fulaste dialekter som dessutom luktar fimp ”sitt ner för tjyven!” Denna Julle ger sig alltså på min lillebror med en hårt rullad startelva och med tanke på den tidens laguppställning måste det ha gjort rejält ont! Farsan reagerar blixtsnabbt och lyckas få tag på min storebror innan han gjort detta mål till ett slagsmål. Lillebror sitter resten av matchen med tårar i ögonen och tillställningen slutar 1-1, oavgjort som vanligt på Idrottsparken på 1970-talet. Jag läser senare att Åby var på plats och kritiserar MFF och vårat spel, men spelarna vill han ändå ha till sitt landslag – sicken pianolirare!

Under hela min uppväxt blev jag retad och tråkad för att jag och familjen höll på MFF. Jag vet inte hur många gånger man slogs för de himmelsblå på skolgården eller hur många gånger gubbarna på torget tråkade farsan för att Bob och hans lag spelade tråkig fotboll. Men aldrig någonsin har vi blivit så förorättade som den där premiären på Idrottsparken! Vilken feg jävla gubbe som ger sig på ett barn bakifrån! Men åren går och en stor upprättelse får vi i maj 1979! Ingen i skolan säger något dumt när jag bär min MFF tröja dagen efter den stora finalen och farsan kommer hem från Tyskland med stolt blick så gubbarna på torget måste vika sig. Tiden går och jag lyckas både klippa tuppkam och ta körkort! Det är allt för lätt att köra fort i tunga Dr Martens kängor!

Fort går det den sista augusti 1986 när jag och lillebror tar bilen till Idrottsparken i Norrköping. Vi är laddade för revansch! Våra tuppkammar vajar i vinden, nitarna glänser och kängorna är nyputsade. Vi är tio år äldre och i MFF finns en ny startelva, en ny generation. Spöket från 70-talet är borta, och MFF är överlägsna på plan men i klart underläge på läktaren. Vad jag kan se är vi bara två himmelsblå i ett hav av gråa kepsar och gamla gubbar! Vi sitter nästan på samma plats som för tio år sedan och kanske sitter gubben bakom oss? När Deval Eminovski gör 0-1 efter 18 minuter blir vi glada och korven smakar gott i pausen. När Anders Palmer gör 0-2 i 70 minuten blir vi riktigt upprymda och småkaxiga, men när Håkan Lindman gör 0-3 i 83 minuten reser vi oss och skriker som två tokstollar och när Björn Nilsson gör 0-4 i 86 minuten står vi upp och ger hela den gråa massan långfingret! Alla ser vårat finger och vi visar det så gärna både framför oss som bakom oss! Det syns ända till kullen bakom Pekings mål och brandmännen på taket ser det också! Hämnden är ljuv och våra hjärtan går fortare än tåget. Ska vi få en eller två smällar, vem bryr sig? ”För låt dom bara gå på, vi klarar oss nog ändå!” Kepsarna vandrar hemåt, slokande och sura och inte en käft bemöter våra gester. Bilen pryds med våra halsdukar och tutan går varm när vi lämnar staden. Resten är, som det heter, historia.

Vi vinner Allsvenskan 1986, 1988 och tillslut 2004, (2010,2013) medan IFK Norrköping bara får med sig ett guld under denna period, nämligen 1989, på straffar över just MFF. Sedan dess har vi inte sett mycket av vare sig Peking eller surbullen med sitt programblad! IFK Norrköping harvade på i superettan och om gubben inte är död så sitter han väl där med sin dialekt och suktar efter en gammal hård startelva.

Basker Bosse

Bakom brödbutiken bodde Basker-Bosses båda bröder, bröderna Basker. Brödernas båda bredare beundrarinnor brukade besviket begagna brödbutikens bullar. Bullarna bakade Basker-Bosses bas, Bagar-Basse. Bagar-Bosse bodde bredvid brödbutikens blå byggnad. Basker-Bosses båda bröders brädade beundrarinnor bodde båda bortom bergen, besynnerligt billigt bredvid Biff-Bertils bastanta baconbod. Byx-beklädd blott baktill - beslöt Basker-Bosse besöka Biff-Bertils baconbod. Bilen brummade bort, bredvid belgiska bananbolagets blå byggnad, bortom B-lagets bisarra basarer, bort, bakom brottarnas bökiga bryggor. Betongen brusade bredvid bilen. Behärskat bromsade Basker-Bosse bakom bankbudets beiga buss. Bankbudet betraktade Basker-Bosse blygt. Basker-Bosse besvarade bankbudets blick. Bakom balkong-brockaden beskådade de båda beundrarinnorna besöket. Basker-Bosse bar buntert bort bilen bakom Biff-Bertils baconbod. Bland bilvraken bakom baconboden brukade Biff-Bertil bygga billiga bidéer. Braket blev bedövande "Belt bort beltjuv! Belt bort beltjuv!" brölade Basker-Bosse besatt. Bankbudet bajsade baken brun. Båda beundrarinnorna bantade bort brösten, Bagar-Basse bakade bredare bullar, Basker-Bosse brottade bort bilvraken, böjde bakidéerna, bankade Biff-Bertils brevlåda bucklig, bromsade bestört. Beskedet brottades bakom brevlådan. Biff-Bertil bortrest? Bankbudet blev buddist. Båda beundrarinnorna började betala besynnerliga bankgiroblanketter beträffande betal-TV:s bredare basutbud. Basker-Bosses beklagliga belägenhet bekymrade blott brevidboende Becks bortskämda, bleka boxer.