I den starka solen kliver jag ut på den torra gatan för att hämtas upp av en lokal fiskeguide på Påskön, han kliver ur sin pickup för att öppna dörren åt mig då den inte går att öppna på vanligt sätt, jag sätter mig i ett baksäte fullt av skräp och stål. I framsätet sitter guidens fru och fyraåriga son som ser ut som ett sött troll i fotbolls kläder. Guiden, som heter Kote, stannar vid en livsmedelsaffär för att köpa läsk och en färsk kyckling.Vi åker norrut genom det vackra och gröna landskapet, ser små enkla hus och massor av hästar, stora stenstatyer, moai, ses långt bort i fjärran och där bakom, stilla havet. Vi ska ut och fiska!
När vi kommer fram till havet tömmer vi bilens flak på grenar och fiskegrejor, fiskeutrustningen består av avsågade plaströr som är lindade med tjock nylonlina och en stor krok, på den ena änden av röret sitter en trädbit rakt över, likt ett handtag.
Vi lämnar trollet och frun för att ta oss vidare
bland klipporna längs kusten, Kote pekar rakt ner för ett stup och säger att
det är dags att klättra! Jag spänner fast min ryggsäck och börjar ta mig ner
för berget i mina sandaler, en del klippor är hala, andra vassa och vissa är
helt runda, efter några meter blir jag helt kall och tappar nästan balansen,
jag har börjat tänka på vad jag gör! Vill jag riskera livet, eller i alla fall
ett ben, för att få fiska på denna ö? Slår bort tanken innan den förstelnar mig
och klättrar vidare. Väl framme, nere vid det blåsiga havet, frågar jag hur
många meter vi har klättrat, han svarar ”cuarenta”, 40 meter! Han frågar efter
en kniv, jag har ingen, så vi måste bita av köttet från kycklingen, äcklig
smak, äcklig känsla när jag sätter köttet på kroken. Håll röret i vänster,
kroken i höger, snurra högerhand så du får kraft, kasta och låt röret tömmas på
lina, jaha, rikta vänster hand rakt ut mot havet, min krok kommer två meter ut
och klippan blir full av nylonlina som bara faller från röret, veva in innan linan
eller kroken fastnar i klipporna! Kast efter kast misslyckas och när jag väl
får ut kroken tar fisken mina kycklingbitar direkt, nya tag, nya tuggor, nya
försök. Ut med linan, veva in, blåsten är ibland med mig men lika ofta emot
mig, jag kryper runt på hala stenar för att få kroken att lossna från spetsiga
klippor.
Kote kastar långt, vevar snabbt och landar pisi efter pisi, den
vanligaste matfisken på ön, den ser nästan blå ut i vattnet men blir snabbt
brungrå när den ligger på land, fina fiskar på runt ett halvt kilo allt medan
jag tuggar, spottar och fumlar! När jag återigen tror att kroken fastnat i en
klippa får jag med mig en regnbågsfärgad fisk upp på hällen! Den är inte stor
men den är desto vackrare! Jag har aldrig fått en finare fisk! Som när man fick
sommarens finaste abborre under barndomen, en ren lycka slår mig samtidigt som
stilla havet slickar mina fötter. Havet tar sats och sköljer in över oss, vi
blir blöta upp till knäna av svalkande saltvatten och fiskeglädjen besegrar
svårigheterna med denna fiskemetod! Jag kastar för blotta livet och ser stim av
fisk runt kroken, dom hugger och hugger men vill inte fastna. Kote drar upp
fisk på löpande band och undrar vad jag är för amatör! Fiskar ni inte i ditt
land? Tillslut kommer en till regnbågsfärgad fisk upp på min lina men mer blir
det inte.
Samma väg tillbaka? Samma bergsvägg att besegra, på vägen upp går det
lättare, jag får nytta av mina långa ben, kanske är det hungern som driver mig
men oavsett så går det fort. Kote tar fram motorsågen, gör ved av förvridna och
sega grenar, gör eld. Vi rensar fisken, tömmer tarmar och magsäckar på
innehåll, tvättar rent och lägger allt i en liten stekpanna. På den sprakande
elden lägger vi vulkanstenar som får värmas upp av värmen och på stenarna
lägger vi fiskarna och ställer dit stekpannan. Medan fiskarna blir klara äter
vi av tarmarna, små, tunna, gummislangsliknande delar som smakar hav. När
fiskarna är klara sätter vi oss på marken och drar bort skinnet, tillsätter
salt och äter med fingrarna, otroligt gott! Solen går ner över havet och färgar
vågorna röda, i bilen hem dyker dessa stora moaier upp likt skuggor från det
förgågna.
