Lucia och Jul i djungeln

Denna jul- berättelse utspelar sig i ett land långt borta för ganska länge sedan, i en tid utan internet och mobilmaster, i en tid då ekoturism knappt var uppfunnet. I ett land där vår kristna högtid kan se väldigt annorlunda ut. Ett land som bara är hälften så stort som Sverige men ändå har både höga vulkaner och en del av Amazonas regnskog, tillika en lång kustremsa längs stilla havet. Ecuador!

Ecuador är nog mitt favoritland i Latinamerika, ett land som har så många olika naturtyper, så många olika kulturer och språk men ändå ett land som är så öppet, vänligt, lugnt och lättrest.

Jag var i Ecuador med ett gäng studenter från Färnebo folkhögskola och vi skulle lära känna olika delar av landet genom att helt enkelt bo och leva med befolkningen under veckolånga besök i en by eller en familj och förhoppningsvis leva precis som dom vi bodde hos. Vi delade upp oss i smågrupper och min grupp på fyra personer tog bussen från huvudstaden Quito för att efter ca 7 timmar hamna i djungelstaden Puyo i provinsen Pastaza.

Dag 1 Quito-Baños-Puyo, Ecuador

Vi packade våra ryggsäckar, åt en enkel frukost och tog en taxi ner till stora bussterminalen i Quito (2,900 m.ö.h), kaoset var påtagligt och vi sprang i många trappor för att tillslut hitta vår buss som skulle åka till Baños, ca 3 timmar söderut, via staden Ambato. Baños (1,800 m.ö.h)är känt för sina varma källor, både nationella som internationella turister kommer hit för att bada i det varma, gula vattnet som värms upp av vulkanen Tungurahua, här finns många bra hotell och resturanger och ett mysigt nattliv. Vi har inte tid att stanna, vi byter buss, en buss som visar sig vara överfull, så vi tar chansen att få sätta oss på taket när vi lämnat stadens kontroll. Vägen blir allt sämre, allt krokigare och allt farligare när den slingrar sig neråt mot djungeln, på taket spänner vi fast våra ryggsäckar i ett reservhjul och håller andan, dels av ren skräck och dels av den vackra utsikten, Anderna övergår i djungelgrönska. Efter ca 3 timmar är vi framme i den lilla staden som är varm och luktar tropik, vi tar in på hotell California mitt i centrum och går till den lokala indianorganisationens kontor.  Efter en lång väntan i värmen, på dåliga trästolar, får vi äntligen komma in till Antonio, ordföranden som ber oss att sitta ned på något bättre trästolar. Han berättar att vi ska få åka ut till en indianby vilken dag som helst, en by där vi ska få bo ett par veckor framåt och uppleva vardagen, enda problemet just nu är att cessnaplanet inte har något bränsle och att militären, som äger landningsbanan, inte är sugna på att släppa in utländska studenter i djungeln utan tillstånd.

Dag 2 Puyo, Ecuador

När vi återvänder till Antonio denna dag får vi samma besked, inget bränsle och inga tillstånd, så vi bestämmer oss för att utforska staden men efter långa strövtåg upptäcker vi att vi sett samma sak flera gånger, vi vilar på hotellet och låter oss slukas av det tropiska mörkret och dess ljud.

Dag 3-6 Puyo, Ecuador

Samma ritualer dessa dagar, Antonio har inga goda nyheter och staden med sin värme börjar bli tjatig.

Dag 7 Puyo, Ecuador

Idag blev det extremt bråttom, Antonio säger åt oss att packa tunna kläder, myggnät och ficklampor, köpa stora säckar med ris och återkomma inom två timmar! Vi stressar runt i centrum, handlar och packar och återkommer till kontoret, Antonio är borta, vi väntar ett par timmar på dessa trästolar som sett bättre dagar, det kurrar i våra magar men vi törs inte lämna stället.  Tillslut ropar dom på oss, det är bråttom, ut till pickupen, upp på flaket och iväg till landningsbanan som ligger i grannstaden, Shell. Här slänger vi in våra säckar i ett litet cessna plan för 6 personer och precis när vi ska rulla igång ropar en militär på oss, passkontroll och många frågor, vilka är ni? Varför ska ni flyga ut i djungeln? Vilket land var ni ifrån sa ni? Tillstånd? En kompis till Antonio pratar med militären och helt plötsligt är allt ok, planet börjar rulla och vi lyfter och flyger rakt ut i djungeln. Amazonas såg ut som en ojämn gräsmatta uppifrån, ett broccoli land utan slut men efter ca 30 minuter ser vi ett hål i grönskan, ett ljusbrunt hål inte större än en tändsticksask, piloten pekar och säger att där ska vi landa!

Yucca och matbanan

Dag 8 Curaray, Ecuador

Igår landade vi snyggt och lugnt på ett gräsfält mitt ute i djungeln, Vi är nu i Curaray, en indianby (Kichwa) i Pastaza-provinsen vid Rio Curaray och vi har blivit tilldelade ett litet trähus mitt i byn där vi kan sova tills byn har bestämt var vi ska bo resten av tiden. Tidigt i morse kom några småflickor och hämtade oss, vi gick några hundra meter till en stor bambu-hydda på pålar där en gammal tant satt på huk framför en eld, hon log när hon såg oss och sträckte fram några plåttallrikar med kokt banan och yucca (maniok), vi fick frukost och stora lerkrukor fulla med chicha (jäst yucca öl), vi åt och drack medan småflickorna satt nära och log oss rakt upp i ansiktet. Efter en lång stund av tystnad sa vi tack och hej, gick mot trähuset, men hann inte fram förens vi hörde någon ropa på oss ”Gringos”. Vi gick mot det stora ljusgröna trähuset som var fullt av folk, dom bjöd oss att sitta ner och helt plötsligt förstod jag att vi satt längst fram i ett klassrum som fyra panelhönor framför hela byn. Vi presenterade oss på skakig spanska, berättade vad vi skulle vilja göra om det var ok, det blev ett himla liv i luckan! Efter en lång stund där talare efter talare avlöst varandra frågade dom var vi ville bo! Vi var välkomna att stanna, frågan var bara i vilka familjer vi skulle vara, alla ville ha oss som gäster. Det beslutades i demokratisk anda att vi skulle bo kvar i trähuset ett par dagar och sedan flytta runt i olika familjer. Vi fick lunch av samma tant, kokta bananer och yucca. På eftermiddagen gick vi runt och sa hej till de familjer som var hemma, på kvällen läste vi och skrev i ficklampornas sken.

Dag 9-12 Curaray, Ecuador

Dessa dagar bestod av olika strövtåg runt byn, vi var ute i djungeln, inne i byn, vi fick banan och yucca, drack litervis med chicha, satt i den lilla affären och njöt av utsikten över floden, läste, skrev och försökte förstå hur människornas vardag såg ut. Tiden gick långsamt i värmen och magen var i olag.

Dag 13 Curaray, Ecuador

Vi hade tänkt ta våra myggnät och ficklampor för att fixa luciatåg tidigt på morgonen, kanske gå ner till Gustavo och hans trevliga familj men vi väcktes
av knivskarpa skrik, ett djur? Någon som dog? Mörkret gav inga svar och skriken övergick i klagosånger och det luktade rök. När det blivit ljust följde vi röken som ledde mot Gustavos hem och där fann vi en nerbränd hydda och en gammal tant utom sig av sorg, hyddan hade fattat eld under natten, hela bohaget var borta och familjen hade blivit bostadslös. Byn samlades snabbt och hade stormöte, man bestämde sig för att ordna en minga, ett by-arbete för att bygga ett nytt hus så fort som möjligt och varje familj skulle bidra med minst en person till detta. Familjen som drabbats skulle få mat och sovplats hos andra familjer under tiden och vi fyra svenskar fick vara väldigt glada över att vi hade ett trähus mitt i byn trots att vi inte fick fira lucia och äta lussebullar.

Dag 14-23 Curaray, Ecuador

Ansiktsmålning

Byarbetet började tidigt dessa dagar, några män tog sina kanoter till andra sidan floden för att hugga träd och bambu, andra satte igång att fläta tak, kvinnorna lagade mat över öppen eld och återanvände stolphål från det gamla huset för att mäta ut hur det nya skulle byggas.  Vi hjälpte till så gott vi kunde men det bästa vi gjorde var nog ändå att hålla oss ur vägen. Dom som inte hjälpte till med husbygget var ute i djungeln på sina åkrar (chakras) och dit fick vi följa med en morgon, dessa odlingslotter syns knappt i vegetationen, dessa är nästan ett med naturen, men vi fick med hjälp se vad dom odlade, yucca, banan, ananas, cacao och mycket mer. Detta är deras basnäring, odling, sen tillkommer också fiske och jakt då männen kan ligga ute i veckor för att jaga apor, tapir, vildsvin, fågel m.m. . Under dessa dagar bodde vi hos olika familjer, dom bjöd oss på mat, vi lärde oss att skjuta blåsrör och fiska med barbasco, ett naturligt bedövningsmedel. Människorna levde mycket enkelt men var otroligt generösa och vänliga. Vi fick också vara med när by-skolan tog jul-lov, alla elever stod uppradade och sjöng framför skolhuset medan många kvinnor gick runt och bjöd på sin chicha, om man inte drack upp allt, kunde det tolkas som en förolämpning mot kvinnan och man fick resten över sig till allas stora skratt. Det var tävlingar av olika slag, som att skjuta ner en liten banan på ca 25 meter med blåsrör. Tomten kom till byn i skottkärra, han hade långt skägg och en låda full med smågodis till alla barn, det var mat till alla, yucca, banan, kött, fisk och denna ständiga flod av chicha. Självklart slutade denna dag med en stor fest bestående av dans, sprit, öl och trevlig stämning, jag drog mig tillbaka till trähuset när jag kände att pressen på mig som man att ständigt bjuda upp olika kvinnor blev för mycket. Festsorlet hördes långt in på natten och stjärnorna tindrade så klara.

Dag 24 Curaray, Ecuador

Denna natt hade vi fått sova i en liten skola av trä längre ner på floden, en bit från byn. Endast en familj bodde i närheten och dom skulle se till att vi hade det bra. Idag var det JULAFTON! Vi var hungriga och törstiga, längtade hem till glögg och skinka i värmen men alla våra kakor och kex var slut och frukt vågade vi inte stjäla. Vi låg där, på det dammiga trägolvet, och suckade när vi hörde någon ropa på oss, Gringos! Vi blev bjudna på en sen frukost innan mannen i familjen tog fram tre korta metspön och ett köttstycke, han skar av ett par fina ananaser och vi följde honom rakt ut i skogen. Tänk att vi, precis som Kalle Anka, befann oss i en djungel på julafton, en djungel full av konstiga fåglar och den grönaste grönska man kan tänka sig. Vi kom fram till en liten skogssjö där vi började meta och det dröjde inte länge förens vi fick vår första fisk, en stor Piraya! En till och en till innan vi fick ett par små malar med långa mustascher. Vägen tillbaka kändes lätt trots tom mage, vi pratade om olikheterna i julfirandet.  Kvinnan i familjen kokade pirayorna och vi fick ris till yuccan, vilken julmiddag! Efter klockan sex blev det som vanligt kolmörkt och vi drog oss tillbaka till våra liggunderlag och myggnät, läste våra dagböcker tills vi somnade.

Dag 25-28 Curaray-Quito, Ecuador

Under dessa dagar hann vi kontakta flygplatsen i Shell vid ett flertal tillfällen via radio för att hela tiden höra samma svar, planet kanske kommer i morgon. Vi var färdigpackade för länge sedan och ville bara komma iväg, vi var frustrerade och uttråkade men tillslut hörde vi en motor i luften och det blev riktigt bråttom, vi sprang som tokar mot fältet, och lyckades komma med planet mot Puyo.

I Puyo blev det stor uppståndelse när vi var ute och gick då vi inte lyckats tvätta bort den vackra ansiktsmålning vi fått ute i byn, den skulle visst sitta kvar i upp till två veckor! Vi tog en buss mot Quito där vi visste att det fanns varmt vatten och en nyårsfest i antågande.

Att fira jul i en by i Amazonas var en fantastisk upplevelse som jag aldrig glömmer, andra känslor till trots, de människor som gjorde detta möjligt är beundransvärda, dom kämpar varje dag för sin rätt att leva kvar i djungeln trots att deras kultur hotas av oljebolag, militär och den västerländska livsstilen! Med denna enkla och sammanfattade text vill jag tacka innevånarna i Curaray för deras generositet och vänlighet som dom visade mig och mina kamrater i december 1991.

En djungel Jul i Ecuador

Chicha

Jultomten gör entré i skottkärra

Påskön, Palmer och pinchos

Jag åkte till Chile och Påskön under vintern 2013 som reseledare, detta var min första resa till dessa trakter och jag lärde mig massor inför nästa resa.

Dag 1, Santiago, Chile

Vi landar i Santiago, Chiles huvudstad, tidigt på morgonen lokal tid. Jag växlar in 300 dollar redan på flygplatsen, ca 570 kr är ca 30 000 chilenska pesos. Efter ett par lediga timmar för att ta igen oss efter den långa resan, åkte vi ut på en kort stadsrundtur i centrala Santiago. Vi besökte det centrala torget, Plaza de Armas, den vackra katedralen och naturligtvis Palacio Moneda, presidentpalatset där kuppen mot Allende ägde rum 11 september 1973. Det då bombade palatset är nu uppbyggt igen och utanför står en stor staty med just Allende, en historisk och sorglig syn. Vi åkte sedan upp till Cerro San Cristobal för att njuta av den vackra utsikten över staden.

Dag 2, Valparaiso och Viña del Mar, Chile

Efter en god frukost tog vi vår lilla buss mot kusten och besökte Chiles viktigaste hamnstad, Valparaiso, som också är landets näst största stad. Valparaiso är berömt för sina vackra trähus, som klättrar på de branta sluttningarna och är därför också uppsatt på UNESCO:s lista över världsarv. Staden är också känd för sina ”ascensores”, rälshissar som byggdes mellan 1883 och 1916 och som fortfarande tar stadens invånare från ett område till ett annat. Detta var verkligen en oerhört spektakulär stad, färggrann och full av omöjlig arkitektur!  Vi fortsatte till närbelägna Viña del Mar, en populär semesterort för Santiagoborna och känt för sina utmärkta restauranger, som naturligtvis är specialiserade på fisk och skaldjur! Vi åt lunch på en av dessa innan vi åkte tillbaka till Santiago.

Dag 3 Santiago, Vingård

Efter frukost åkte vi söderut från Santiago och den centrala dalen, Valle Central. Det är i detta distrikts många dalar som det mesta av Chiles viner produceras. Varje dal har sitt eget specifika mikroklimat som lämpar sig olika väl för olika druvsorter. Vi besökte en av landets mest berömda vingårdar, Undurraga. Vi gick guidad rundvisning på vingården och fick möjlighet att prova på de olika vinerna, en av de sorter vi provade hittade jag senare på Systembolaget, ett gott, fylligt rött vin vid namn ”TH- Pinot Noir”. Undurraga utsågs 2012 till årets vingård i Chile.

Dag 4 Santiago- till en av världens mest isolerade platser – Påskön.

Flygresan tar cirka fem timmar och den enda landmassa vi passerar på vägen är Juan Fernandezöarna, också de tillhörande Chile, men annars är det bara öppet hav innan Påskön skymtar! Vi kom fram till ön sent på kvällen, möttes på flygplatsen med vackra blomsterkransar och kördes till vårt trevliga hotell som ligger mitt i den lilla (huvud) staden Hanga Roa. På hela denna ö bor endast ca 3 500 mycket vänliga invånare.





När vi kom hit så har festivalen Tapati Rapa Nui redan startat så då är vi nog ca 10 000 här och på dagarna tävlar öborna i olika grenar som stenhuggning, ridning och den osannolika tävlingen, bananstock, vilket innebär att en eller två personer, endast iklädda kroppsmålningar och höftskynke, sätter sig på en bananstock och åker rakt ner för en lång backe, den som kommer längst vinner! Som att åka rakt ner för en slalombacke på sommaren, skador är vanliga sägs det.

På kvällarna är det uppträdanden och många små, enkla matstånd slås upp, där man kan äta ett grillspett, pinchos, eller något annat gott. Det är en fantastisk upplevelse att vara med om denna festival som inte sätts upp för turisterna utan för att hylla den lokala kulturen. 

Dag 5 Ahu Tahai och Orongo , Påskön

På förmiddagen började vi att utforska denna magiska ö, som ursprungligen kallades för Te Pito o Te Henua (världens navel). Vi kom först till Ahu Tahai, som ligger nära Hanga Roa. Ahu betyder helig plats och betecknar de rektangulära plattformarna av sten varpå statyerna, som kallas för moai, står. Här får vi en första glimt av det som Påskön är världsberömt för - sina gåtfulla stenstatyer. Vi fortsatte till vulkanen Rano Kau, som är den största på ön. Dess enorma krater är numera vattenfylld med flytande gröna fält av totoravass. Från toppen av vulkanen har vi en mäktig utsikt över tre mycket små karga öar, Nui, Iti och Kau Kau. Här hölls för länge sedan den underliga fågelmannaritualen; de olika klanerna på ön utsåg en tävlande, som skulle klättra nerför klippan, paddla på en smal, cigarrformad vassflotte ut till den största av öarna, hämta ett ägg från sottärnan som häckar här och sen ta sig tillbaka med ägget fortfarande helt. Den klan vars representant vann härskade över ön det kommande året. Här finner vi också ruinerna efter den ceremoniella byn Orongo med 48 ovala byggnader av sten och fantastiska reliefer av fågelmannen. Här bodde man före tävlingen och byggnaderna är uppförda endast för denna. Vi kom till hotellet vid lunchtid och hade resten av dagen ledig.

Dag 6 Rano Raraku, Påskön

En heldagsutflykt som började med den mest imponerande platsen på hela Påskön - vulkankratern Rano Raraku. På den södra sluttningen av denna vulkan står 70 stenstatyer täckta upp till axlarna av det gulnade gräset. Dessa moaier är enorma! Det var här de höggs ut ur klippan och transporterades sedan till de platser där de skulle stå. I klippan finns ca 150 mer eller mindre färdiga moaier, ett bevis på hur plötsligt de upphörde med tillverkningen, troligtvis på grund av uppror och inbördeskrig. Påsköns största moai finns här, den ligger nästan helt färdig och är drygt 30 meter lång. Efter denna fantastiska och nästan overkliga plats fortsätter vi till Ahu Tongariki, med sina 15 fortfarande stående moaier. Denna ahu är den största på ön och här finns även den största moai som någonsin restes, vilken väger hela 86 ton. Påsköns historia är intressant och omtvistad. Enligt muntlig tradition fanns två stammar, långöron och kortöron. Det var till långöronens ära man lät hugga ut stenstoderna vilket man ser på dessas öron. Orsaken till att de kallades för långöron var att de hade som sed att tänja ut örsnibbarna med olika stora träbitar vilket till slut ledde till att de hängde ner på axlarna. Kortöronen bestod av en grupp människor som kom hit betydligt senare och ansågs stå under långöronen i rang. Troligtvis härskade långöronen över kortöronen, likt ett herrefolk över ett slavfolk. När träden tog slut kunde man inte längre tillverka båtar för fiske, vilket i sin tur ledde till att havet närmast ön blev utfiskat och svält uppstod. Krig mellan de två stammarna bröt ut, kortöronen gjorde uppror mot den härskande klassen, folk tog sin tillflykt till grottor och svälten ledde till desperation. Det är oklart vad som egentligen hände under detta krig men de flesta är ense om att kortöronen vann och dödade alla långöron utom tre. Vi fortsatte sedan till öns bästa strand, Anakena. Enligt traditionen var det här som öns första bosättare, Hotu Matua, steg iland med sin besättning. Vid denna strand finns en ahu som är berömd, Ahu Nau Nau. Det var här de första ögonen hittades - faktum är att alla moaier ursprungligen hade ögon som gjordes av vit korall och basalt. Här finns också den moai som Heyerdahls första expedition till ön reste. Heldagsutflykten idag inkluderade även öns andra strand, Ovahe, med sin underbart vackra rosa sand! Badbyxorna kom väl till pass!

Dag 7 Ahu Akivi och Puna Pau, Påskön

Under dagens halvdagsutflykt besöker vi Vinapu som spelade en avgörande roll för Thor Heyerdahls teori att öborna ursprungligen kom från den sydamerikanska kontinenten. Här hittar vi nämligen en mur av perfekt tillhuggna stenblock som är mycket lik de murar man kan hitta i t.ex. Cuzco i Peru. Faktiskt har statyetter som föreställer fågelmannen hittats i norra Peru vilket ytterligare talar för Heyerdahls teori. Numera är dock arkeologer eniga om att Påsköns första invånare kom västerifrån, d.v.s. från Polynesien, språk och utseende påminner också om detta, men att något slags inflytande kommit från Sydamerika är svårt att komma ifrån. Personligen tror jag att de första folken kom från Polynesien, (långöron) en andra våg av folk kom från Sydamerika (kortöron) men jag tror även att ett tredje folk kom innan de olika europeiska kolonialmakterna dök upp, ett tredje folk, som var långa, bleka och rödhåriga. Att detta folk var rödhåriga kan vi se på de stora röda hårknyten en del av moaierna har men vi kan även se det på den idag levande befolkningen!  Vi fortsatte sedan till Ahu Akivi som har sju moaier, vilka sägs representera de första sju människorna som kom till denna avlägset belägna ö. Vi ser också platsen där de röda hårknytena som klär varje moai höggs ut. Denna typ av sten finns endast vid Puna Pau, så de tillverkades här och rullades sedan till platsen där de skulle användas.  

Eftersom jag och min grupp skulle vara lediga i två dagar, en ledighet som innebar att var och en kunde utforska Påskön som den behagade, började jag min ledighet med att utforska öns nattliv! Jag började kvällen på festivalområdet och lyssnade på musik, åt pinchos (grillspett)och pratade med alla sorters människor, både på spanska och engelska, människor från hela världen delade denna vackra och exotiska upplevelse. När festivalen stängde för kvällen fortsatte jag till öns enda disco ett stenkast bort, där dansade människor i alla åldrar, även om majoriteten såklart var unga människor i 20-25 års åldern, musiken bestod av salsa och house.  Det var en speciell känsla att stå på ett dansgolv mitt i natten och titta ut över havet, vetandes att närmsta grannland låg 400 mil bort! Detta skapade en speciell känsla av samhörighet med alla andra runt omkring. Även en reseledare kan känna behov av ledighet!

Dag 8-9 Lediga dagar på Påskön

Under dessa lediga dagar sov jag lite längre än vanligt, jag åt frukost vid 09,00 för att sedan ta mig ner till havet och stadens centrum. Det är svårt att beskriva den stämning som råder här, men det är något väldigt speciellt med Påskön. Det är kanske just denna stämning som kommer att bli mitt bestående minne av ön, inte bara de fantastiska stenstoderna utan den känsla av mystik som finns överallt här. Jag sitter och tittar på alla människor, går på de hantverksmarknader som finns, köper souvenirer, äter en god lunch bestående av ceviche på tonfisk. På eftermiddagen såg jag den stora kanot tävlingen, ett 30 tal killar tävlar i att simma och paddla hemmagjorda vassbåtar i olika sträckor en bit ut i havet. En sträcka ska dom paddla sin kanot, en annan ska dom ligga på kanoten och ta den framåt med hjälp av armar och ben.

Dag 10 Påskön – Santiago

Det är dags att ta farväl av denna underbara ö! På morgonens körs vi ut till flygplatsen för att flyga åter till Santiago, där vi mellanlandade på eftermiddagen för att flyga vidare söderut till Puerto Montt, där vi tar en buss till Puerto Varas.

Dag 11 Puerto Varas, Sjödistriktet, Chile

Puerto Varas är en liten och väldigt trevlig stad i södra Chile, klimatet liknar augusti-september hemma i Sverige, utsikten över sjön Llanquihe är enastående. Vi åker buss längs sjön och ser vulkanen Osorno innan vi kommer till nationalparken Vicente Perez Rosales och den vackra sjön, lago todos los santos, regnet hänger i luften, lite kallt men otroligt vacker natur!

Dag 12 Puerto Varas, Chiloé, Chile

Efter frukost åker vi till det lilla samhället Pargua för att ta en färja över Chacaosundet, en tur på ca 30 minuter för att komma till ön Chiloé, ön är ca 18 mil lång, 5 mil bred och är mest känd för alla sina färgglada kyrkor byggda i trä. Vi besöker marknaden i samhället Dalcahue och öns huvudstad, Castro, där vi strövar runt och även hinner äta. Denna del av Chile påminner väldigt mycket om Sveriges klimat och natur, samma svaga kyla som hemma en tidig höst och samma växtlighet som ex tall och annan vegetation.

Dag 13 Puerto Varas-Puerto Montt-Santiago

En ledig förmiddag, ett sista farväl av Chile, innan vi åkte till flygplatsen för att påbörja vår hemresa via Santiago.

Att se: President palatset och den stora marknaden i Santiago, Valparaisos vackra hus. PÅSKÖN och dess utflyktsmål.

ÄTA: Kött, korv, ceviche

Att tänka på: Chile är mycket dyrare än många andra länder i Latinamerika, Påskön ännu dyrare!

Chile och Påskön

Historisk bild på "fågel-mannen"