Lucia och Jul i djungeln

Denna jul- berättelse utspelar sig i ett land långt borta för ganska länge sedan, i en tid utan internet och mobilmaster, i en tid då ekoturism knappt var uppfunnet. I ett land där vår kristna högtid kan se väldigt annorlunda ut. Ett land som bara är hälften så stort som Sverige men ändå har både höga vulkaner och en del av Amazonas regnskog, tillika en lång kustremsa längs stilla havet. Ecuador!

Ecuador är nog mitt favoritland i Latinamerika, ett land som har så många olika naturtyper, så många olika kulturer och språk men ändå ett land som är så öppet, vänligt, lugnt och lättrest.

Jag var i Ecuador med ett gäng studenter från Färnebo folkhögskola och vi skulle lära känna olika delar av landet genom att helt enkelt bo och leva med befolkningen under veckolånga besök i en by eller en familj och förhoppningsvis leva precis som dom vi bodde hos. Vi delade upp oss i smågrupper och min grupp på fyra personer tog bussen från huvudstaden Quito för att efter ca 7 timmar hamna i djungelstaden Puyo i provinsen Pastaza.

Dag 1 Quito-Baños-Puyo, Ecuador

Vi packade våra ryggsäckar, åt en enkel frukost och tog en taxi ner till stora bussterminalen i Quito (2,900 m.ö.h), kaoset var påtagligt och vi sprang i många trappor för att tillslut hitta vår buss som skulle åka till Baños, ca 3 timmar söderut, via staden Ambato. Baños (1,800 m.ö.h)är känt för sina varma källor, både nationella som internationella turister kommer hit för att bada i det varma, gula vattnet som värms upp av vulkanen Tungurahua, här finns många bra hotell och resturanger och ett mysigt nattliv. Vi har inte tid att stanna, vi byter buss, en buss som visar sig vara överfull, så vi tar chansen att få sätta oss på taket när vi lämnat stadens kontroll. Vägen blir allt sämre, allt krokigare och allt farligare när den slingrar sig neråt mot djungeln, på taket spänner vi fast våra ryggsäckar i ett reservhjul och håller andan, dels av ren skräck och dels av den vackra utsikten, Anderna övergår i djungelgrönska. Efter ca 3 timmar är vi framme i den lilla staden som är varm och luktar tropik, vi tar in på hotell California mitt i centrum och går till den lokala indianorganisationens kontor.  Efter en lång väntan i värmen, på dåliga trästolar, får vi äntligen komma in till Antonio, ordföranden som ber oss att sitta ned på något bättre trästolar. Han berättar att vi ska få åka ut till en indianby vilken dag som helst, en by där vi ska få bo ett par veckor framåt och uppleva vardagen, enda problemet just nu är att cessnaplanet inte har något bränsle och att militären, som äger landningsbanan, inte är sugna på att släppa in utländska studenter i djungeln utan tillstånd.

Dag 2 Puyo, Ecuador

När vi återvänder till Antonio denna dag får vi samma besked, inget bränsle och inga tillstånd, så vi bestämmer oss för att utforska staden men efter långa strövtåg upptäcker vi att vi sett samma sak flera gånger, vi vilar på hotellet och låter oss slukas av det tropiska mörkret och dess ljud.

Dag 3-6 Puyo, Ecuador

Samma ritualer dessa dagar, Antonio har inga goda nyheter och staden med sin värme börjar bli tjatig.

Dag 7 Puyo, Ecuador

Idag blev det extremt bråttom, Antonio säger åt oss att packa tunna kläder, myggnät och ficklampor, köpa stora säckar med ris och återkomma inom två timmar! Vi stressar runt i centrum, handlar och packar och återkommer till kontoret, Antonio är borta, vi väntar ett par timmar på dessa trästolar som sett bättre dagar, det kurrar i våra magar men vi törs inte lämna stället.  Tillslut ropar dom på oss, det är bråttom, ut till pickupen, upp på flaket och iväg till landningsbanan som ligger i grannstaden, Shell. Här slänger vi in våra säckar i ett litet cessna plan för 6 personer och precis när vi ska rulla igång ropar en militär på oss, passkontroll och många frågor, vilka är ni? Varför ska ni flyga ut i djungeln? Vilket land var ni ifrån sa ni? Tillstånd? En kompis till Antonio pratar med militären och helt plötsligt är allt ok, planet börjar rulla och vi lyfter och flyger rakt ut i djungeln. Amazonas såg ut som en ojämn gräsmatta uppifrån, ett broccoli land utan slut men efter ca 30 minuter ser vi ett hål i grönskan, ett ljusbrunt hål inte större än en tändsticksask, piloten pekar och säger att där ska vi landa!

Yucca och matbanan

Dag 8 Curaray, Ecuador

Igår landade vi snyggt och lugnt på ett gräsfält mitt ute i djungeln, Vi är nu i Curaray, en indianby (Kichwa) i Pastaza-provinsen vid Rio Curaray och vi har blivit tilldelade ett litet trähus mitt i byn där vi kan sova tills byn har bestämt var vi ska bo resten av tiden. Tidigt i morse kom några småflickor och hämtade oss, vi gick några hundra meter till en stor bambu-hydda på pålar där en gammal tant satt på huk framför en eld, hon log när hon såg oss och sträckte fram några plåttallrikar med kokt banan och yucca (maniok), vi fick frukost och stora lerkrukor fulla med chicha (jäst yucca öl), vi åt och drack medan småflickorna satt nära och log oss rakt upp i ansiktet. Efter en lång stund av tystnad sa vi tack och hej, gick mot trähuset, men hann inte fram förens vi hörde någon ropa på oss ”Gringos”. Vi gick mot det stora ljusgröna trähuset som var fullt av folk, dom bjöd oss att sitta ner och helt plötsligt förstod jag att vi satt längst fram i ett klassrum som fyra panelhönor framför hela byn. Vi presenterade oss på skakig spanska, berättade vad vi skulle vilja göra om det var ok, det blev ett himla liv i luckan! Efter en lång stund där talare efter talare avlöst varandra frågade dom var vi ville bo! Vi var välkomna att stanna, frågan var bara i vilka familjer vi skulle vara, alla ville ha oss som gäster. Det beslutades i demokratisk anda att vi skulle bo kvar i trähuset ett par dagar och sedan flytta runt i olika familjer. Vi fick lunch av samma tant, kokta bananer och yucca. På eftermiddagen gick vi runt och sa hej till de familjer som var hemma, på kvällen läste vi och skrev i ficklampornas sken.

Dag 9-12 Curaray, Ecuador

Dessa dagar bestod av olika strövtåg runt byn, vi var ute i djungeln, inne i byn, vi fick banan och yucca, drack litervis med chicha, satt i den lilla affären och njöt av utsikten över floden, läste, skrev och försökte förstå hur människornas vardag såg ut. Tiden gick långsamt i värmen och magen var i olag.

Dag 13 Curaray, Ecuador

Vi hade tänkt ta våra myggnät och ficklampor för att fixa luciatåg tidigt på morgonen, kanske gå ner till Gustavo och hans trevliga familj men vi väcktes
av knivskarpa skrik, ett djur? Någon som dog? Mörkret gav inga svar och skriken övergick i klagosånger och det luktade rök. När det blivit ljust följde vi röken som ledde mot Gustavos hem och där fann vi en nerbränd hydda och en gammal tant utom sig av sorg, hyddan hade fattat eld under natten, hela bohaget var borta och familjen hade blivit bostadslös. Byn samlades snabbt och hade stormöte, man bestämde sig för att ordna en minga, ett by-arbete för att bygga ett nytt hus så fort som möjligt och varje familj skulle bidra med minst en person till detta. Familjen som drabbats skulle få mat och sovplats hos andra familjer under tiden och vi fyra svenskar fick vara väldigt glada över att vi hade ett trähus mitt i byn trots att vi inte fick fira lucia och äta lussebullar.

Dag 14-23 Curaray, Ecuador

Ansiktsmålning

Byarbetet började tidigt dessa dagar, några män tog sina kanoter till andra sidan floden för att hugga träd och bambu, andra satte igång att fläta tak, kvinnorna lagade mat över öppen eld och återanvände stolphål från det gamla huset för att mäta ut hur det nya skulle byggas.  Vi hjälpte till så gott vi kunde men det bästa vi gjorde var nog ändå att hålla oss ur vägen. Dom som inte hjälpte till med husbygget var ute i djungeln på sina åkrar (chakras) och dit fick vi följa med en morgon, dessa odlingslotter syns knappt i vegetationen, dessa är nästan ett med naturen, men vi fick med hjälp se vad dom odlade, yucca, banan, ananas, cacao och mycket mer. Detta är deras basnäring, odling, sen tillkommer också fiske och jakt då männen kan ligga ute i veckor för att jaga apor, tapir, vildsvin, fågel m.m. . Under dessa dagar bodde vi hos olika familjer, dom bjöd oss på mat, vi lärde oss att skjuta blåsrör och fiska med barbasco, ett naturligt bedövningsmedel. Människorna levde mycket enkelt men var otroligt generösa och vänliga. Vi fick också vara med när by-skolan tog jul-lov, alla elever stod uppradade och sjöng framför skolhuset medan många kvinnor gick runt och bjöd på sin chicha, om man inte drack upp allt, kunde det tolkas som en förolämpning mot kvinnan och man fick resten över sig till allas stora skratt. Det var tävlingar av olika slag, som att skjuta ner en liten banan på ca 25 meter med blåsrör. Tomten kom till byn i skottkärra, han hade långt skägg och en låda full med smågodis till alla barn, det var mat till alla, yucca, banan, kött, fisk och denna ständiga flod av chicha. Självklart slutade denna dag med en stor fest bestående av dans, sprit, öl och trevlig stämning, jag drog mig tillbaka till trähuset när jag kände att pressen på mig som man att ständigt bjuda upp olika kvinnor blev för mycket. Festsorlet hördes långt in på natten och stjärnorna tindrade så klara.

Dag 24 Curaray, Ecuador

Denna natt hade vi fått sova i en liten skola av trä längre ner på floden, en bit från byn. Endast en familj bodde i närheten och dom skulle se till att vi hade det bra. Idag var det JULAFTON! Vi var hungriga och törstiga, längtade hem till glögg och skinka i värmen men alla våra kakor och kex var slut och frukt vågade vi inte stjäla. Vi låg där, på det dammiga trägolvet, och suckade när vi hörde någon ropa på oss, Gringos! Vi blev bjudna på en sen frukost innan mannen i familjen tog fram tre korta metspön och ett köttstycke, han skar av ett par fina ananaser och vi följde honom rakt ut i skogen. Tänk att vi, precis som Kalle Anka, befann oss i en djungel på julafton, en djungel full av konstiga fåglar och den grönaste grönska man kan tänka sig. Vi kom fram till en liten skogssjö där vi började meta och det dröjde inte länge förens vi fick vår första fisk, en stor Piraya! En till och en till innan vi fick ett par små malar med långa mustascher. Vägen tillbaka kändes lätt trots tom mage, vi pratade om olikheterna i julfirandet.  Kvinnan i familjen kokade pirayorna och vi fick ris till yuccan, vilken julmiddag! Efter klockan sex blev det som vanligt kolmörkt och vi drog oss tillbaka till våra liggunderlag och myggnät, läste våra dagböcker tills vi somnade.

Dag 25-28 Curaray-Quito, Ecuador

Under dessa dagar hann vi kontakta flygplatsen i Shell vid ett flertal tillfällen via radio för att hela tiden höra samma svar, planet kanske kommer i morgon. Vi var färdigpackade för länge sedan och ville bara komma iväg, vi var frustrerade och uttråkade men tillslut hörde vi en motor i luften och det blev riktigt bråttom, vi sprang som tokar mot fältet, och lyckades komma med planet mot Puyo.

I Puyo blev det stor uppståndelse när vi var ute och gick då vi inte lyckats tvätta bort den vackra ansiktsmålning vi fått ute i byn, den skulle visst sitta kvar i upp till två veckor! Vi tog en buss mot Quito där vi visste att det fanns varmt vatten och en nyårsfest i antågande.

Att fira jul i en by i Amazonas var en fantastisk upplevelse som jag aldrig glömmer, andra känslor till trots, de människor som gjorde detta möjligt är beundransvärda, dom kämpar varje dag för sin rätt att leva kvar i djungeln trots att deras kultur hotas av oljebolag, militär och den västerländska livsstilen! Med denna enkla och sammanfattade text vill jag tacka innevånarna i Curaray för deras generositet och vänlighet som dom visade mig och mina kamrater i december 1991.

En djungel Jul i Ecuador

Chicha

Jultomten gör entré i skottkärra

Påskön, Palmer och pinchos

Jag åkte till Chile och Påskön under vintern 2013 som reseledare, detta var min första resa till dessa trakter och jag lärde mig massor inför nästa resa.

Dag 1, Santiago, Chile

Vi landar i Santiago, Chiles huvudstad, tidigt på morgonen lokal tid. Jag växlar in 300 dollar redan på flygplatsen, ca 570 kr är ca 30 000 chilenska pesos. Efter ett par lediga timmar för att ta igen oss efter den långa resan, åkte vi ut på en kort stadsrundtur i centrala Santiago. Vi besökte det centrala torget, Plaza de Armas, den vackra katedralen och naturligtvis Palacio Moneda, presidentpalatset där kuppen mot Allende ägde rum 11 september 1973. Det då bombade palatset är nu uppbyggt igen och utanför står en stor staty med just Allende, en historisk och sorglig syn. Vi åkte sedan upp till Cerro San Cristobal för att njuta av den vackra utsikten över staden.

Dag 2, Valparaiso och Viña del Mar, Chile

Efter en god frukost tog vi vår lilla buss mot kusten och besökte Chiles viktigaste hamnstad, Valparaiso, som också är landets näst största stad. Valparaiso är berömt för sina vackra trähus, som klättrar på de branta sluttningarna och är därför också uppsatt på UNESCO:s lista över världsarv. Staden är också känd för sina ”ascensores”, rälshissar som byggdes mellan 1883 och 1916 och som fortfarande tar stadens invånare från ett område till ett annat. Detta var verkligen en oerhört spektakulär stad, färggrann och full av omöjlig arkitektur!  Vi fortsatte till närbelägna Viña del Mar, en populär semesterort för Santiagoborna och känt för sina utmärkta restauranger, som naturligtvis är specialiserade på fisk och skaldjur! Vi åt lunch på en av dessa innan vi åkte tillbaka till Santiago.

Dag 3 Santiago, Vingård

Efter frukost åkte vi söderut från Santiago och den centrala dalen, Valle Central. Det är i detta distrikts många dalar som det mesta av Chiles viner produceras. Varje dal har sitt eget specifika mikroklimat som lämpar sig olika väl för olika druvsorter. Vi besökte en av landets mest berömda vingårdar, Undurraga. Vi gick guidad rundvisning på vingården och fick möjlighet att prova på de olika vinerna, en av de sorter vi provade hittade jag senare på Systembolaget, ett gott, fylligt rött vin vid namn ”TH- Pinot Noir”. Undurraga utsågs 2012 till årets vingård i Chile.

Dag 4 Santiago- till en av världens mest isolerade platser – Påskön.

Flygresan tar cirka fem timmar och den enda landmassa vi passerar på vägen är Juan Fernandezöarna, också de tillhörande Chile, men annars är det bara öppet hav innan Påskön skymtar! Vi kom fram till ön sent på kvällen, möttes på flygplatsen med vackra blomsterkransar och kördes till vårt trevliga hotell som ligger mitt i den lilla (huvud) staden Hanga Roa. På hela denna ö bor endast ca 3 500 mycket vänliga invånare.





När vi kom hit så har festivalen Tapati Rapa Nui redan startat så då är vi nog ca 10 000 här och på dagarna tävlar öborna i olika grenar som stenhuggning, ridning och den osannolika tävlingen, bananstock, vilket innebär att en eller två personer, endast iklädda kroppsmålningar och höftskynke, sätter sig på en bananstock och åker rakt ner för en lång backe, den som kommer längst vinner! Som att åka rakt ner för en slalombacke på sommaren, skador är vanliga sägs det.

På kvällarna är det uppträdanden och många små, enkla matstånd slås upp, där man kan äta ett grillspett, pinchos, eller något annat gott. Det är en fantastisk upplevelse att vara med om denna festival som inte sätts upp för turisterna utan för att hylla den lokala kulturen. 

Dag 5 Ahu Tahai och Orongo , Påskön

På förmiddagen började vi att utforska denna magiska ö, som ursprungligen kallades för Te Pito o Te Henua (världens navel). Vi kom först till Ahu Tahai, som ligger nära Hanga Roa. Ahu betyder helig plats och betecknar de rektangulära plattformarna av sten varpå statyerna, som kallas för moai, står. Här får vi en första glimt av det som Påskön är världsberömt för - sina gåtfulla stenstatyer. Vi fortsatte till vulkanen Rano Kau, som är den största på ön. Dess enorma krater är numera vattenfylld med flytande gröna fält av totoravass. Från toppen av vulkanen har vi en mäktig utsikt över tre mycket små karga öar, Nui, Iti och Kau Kau. Här hölls för länge sedan den underliga fågelmannaritualen; de olika klanerna på ön utsåg en tävlande, som skulle klättra nerför klippan, paddla på en smal, cigarrformad vassflotte ut till den största av öarna, hämta ett ägg från sottärnan som häckar här och sen ta sig tillbaka med ägget fortfarande helt. Den klan vars representant vann härskade över ön det kommande året. Här finner vi också ruinerna efter den ceremoniella byn Orongo med 48 ovala byggnader av sten och fantastiska reliefer av fågelmannen. Här bodde man före tävlingen och byggnaderna är uppförda endast för denna. Vi kom till hotellet vid lunchtid och hade resten av dagen ledig.

Dag 6 Rano Raraku, Påskön

En heldagsutflykt som började med den mest imponerande platsen på hela Påskön - vulkankratern Rano Raraku. På den södra sluttningen av denna vulkan står 70 stenstatyer täckta upp till axlarna av det gulnade gräset. Dessa moaier är enorma! Det var här de höggs ut ur klippan och transporterades sedan till de platser där de skulle stå. I klippan finns ca 150 mer eller mindre färdiga moaier, ett bevis på hur plötsligt de upphörde med tillverkningen, troligtvis på grund av uppror och inbördeskrig. Påsköns största moai finns här, den ligger nästan helt färdig och är drygt 30 meter lång. Efter denna fantastiska och nästan overkliga plats fortsätter vi till Ahu Tongariki, med sina 15 fortfarande stående moaier. Denna ahu är den största på ön och här finns även den största moai som någonsin restes, vilken väger hela 86 ton. Påsköns historia är intressant och omtvistad. Enligt muntlig tradition fanns två stammar, långöron och kortöron. Det var till långöronens ära man lät hugga ut stenstoderna vilket man ser på dessas öron. Orsaken till att de kallades för långöron var att de hade som sed att tänja ut örsnibbarna med olika stora träbitar vilket till slut ledde till att de hängde ner på axlarna. Kortöronen bestod av en grupp människor som kom hit betydligt senare och ansågs stå under långöronen i rang. Troligtvis härskade långöronen över kortöronen, likt ett herrefolk över ett slavfolk. När träden tog slut kunde man inte längre tillverka båtar för fiske, vilket i sin tur ledde till att havet närmast ön blev utfiskat och svält uppstod. Krig mellan de två stammarna bröt ut, kortöronen gjorde uppror mot den härskande klassen, folk tog sin tillflykt till grottor och svälten ledde till desperation. Det är oklart vad som egentligen hände under detta krig men de flesta är ense om att kortöronen vann och dödade alla långöron utom tre. Vi fortsatte sedan till öns bästa strand, Anakena. Enligt traditionen var det här som öns första bosättare, Hotu Matua, steg iland med sin besättning. Vid denna strand finns en ahu som är berömd, Ahu Nau Nau. Det var här de första ögonen hittades - faktum är att alla moaier ursprungligen hade ögon som gjordes av vit korall och basalt. Här finns också den moai som Heyerdahls första expedition till ön reste. Heldagsutflykten idag inkluderade även öns andra strand, Ovahe, med sin underbart vackra rosa sand! Badbyxorna kom väl till pass!

Dag 7 Ahu Akivi och Puna Pau, Påskön

Under dagens halvdagsutflykt besöker vi Vinapu som spelade en avgörande roll för Thor Heyerdahls teori att öborna ursprungligen kom från den sydamerikanska kontinenten. Här hittar vi nämligen en mur av perfekt tillhuggna stenblock som är mycket lik de murar man kan hitta i t.ex. Cuzco i Peru. Faktiskt har statyetter som föreställer fågelmannen hittats i norra Peru vilket ytterligare talar för Heyerdahls teori. Numera är dock arkeologer eniga om att Påsköns första invånare kom västerifrån, d.v.s. från Polynesien, språk och utseende påminner också om detta, men att något slags inflytande kommit från Sydamerika är svårt att komma ifrån. Personligen tror jag att de första folken kom från Polynesien, (långöron) en andra våg av folk kom från Sydamerika (kortöron) men jag tror även att ett tredje folk kom innan de olika europeiska kolonialmakterna dök upp, ett tredje folk, som var långa, bleka och rödhåriga. Att detta folk var rödhåriga kan vi se på de stora röda hårknyten en del av moaierna har men vi kan även se det på den idag levande befolkningen!  Vi fortsatte sedan till Ahu Akivi som har sju moaier, vilka sägs representera de första sju människorna som kom till denna avlägset belägna ö. Vi ser också platsen där de röda hårknytena som klär varje moai höggs ut. Denna typ av sten finns endast vid Puna Pau, så de tillverkades här och rullades sedan till platsen där de skulle användas.  

Eftersom jag och min grupp skulle vara lediga i två dagar, en ledighet som innebar att var och en kunde utforska Påskön som den behagade, började jag min ledighet med att utforska öns nattliv! Jag började kvällen på festivalområdet och lyssnade på musik, åt pinchos (grillspett)och pratade med alla sorters människor, både på spanska och engelska, människor från hela världen delade denna vackra och exotiska upplevelse. När festivalen stängde för kvällen fortsatte jag till öns enda disco ett stenkast bort, där dansade människor i alla åldrar, även om majoriteten såklart var unga människor i 20-25 års åldern, musiken bestod av salsa och house.  Det var en speciell känsla att stå på ett dansgolv mitt i natten och titta ut över havet, vetandes att närmsta grannland låg 400 mil bort! Detta skapade en speciell känsla av samhörighet med alla andra runt omkring. Även en reseledare kan känna behov av ledighet!

Dag 8-9 Lediga dagar på Påskön

Under dessa lediga dagar sov jag lite längre än vanligt, jag åt frukost vid 09,00 för att sedan ta mig ner till havet och stadens centrum. Det är svårt att beskriva den stämning som råder här, men det är något väldigt speciellt med Påskön. Det är kanske just denna stämning som kommer att bli mitt bestående minne av ön, inte bara de fantastiska stenstoderna utan den känsla av mystik som finns överallt här. Jag sitter och tittar på alla människor, går på de hantverksmarknader som finns, köper souvenirer, äter en god lunch bestående av ceviche på tonfisk. På eftermiddagen såg jag den stora kanot tävlingen, ett 30 tal killar tävlar i att simma och paddla hemmagjorda vassbåtar i olika sträckor en bit ut i havet. En sträcka ska dom paddla sin kanot, en annan ska dom ligga på kanoten och ta den framåt med hjälp av armar och ben.

Dag 10 Påskön – Santiago

Det är dags att ta farväl av denna underbara ö! På morgonens körs vi ut till flygplatsen för att flyga åter till Santiago, där vi mellanlandade på eftermiddagen för att flyga vidare söderut till Puerto Montt, där vi tar en buss till Puerto Varas.

Dag 11 Puerto Varas, Sjödistriktet, Chile

Puerto Varas är en liten och väldigt trevlig stad i södra Chile, klimatet liknar augusti-september hemma i Sverige, utsikten över sjön Llanquihe är enastående. Vi åker buss längs sjön och ser vulkanen Osorno innan vi kommer till nationalparken Vicente Perez Rosales och den vackra sjön, lago todos los santos, regnet hänger i luften, lite kallt men otroligt vacker natur!

Dag 12 Puerto Varas, Chiloé, Chile

Efter frukost åker vi till det lilla samhället Pargua för att ta en färja över Chacaosundet, en tur på ca 30 minuter för att komma till ön Chiloé, ön är ca 18 mil lång, 5 mil bred och är mest känd för alla sina färgglada kyrkor byggda i trä. Vi besöker marknaden i samhället Dalcahue och öns huvudstad, Castro, där vi strövar runt och även hinner äta. Denna del av Chile påminner väldigt mycket om Sveriges klimat och natur, samma svaga kyla som hemma en tidig höst och samma växtlighet som ex tall och annan vegetation.

Dag 13 Puerto Varas-Puerto Montt-Santiago

En ledig förmiddag, ett sista farväl av Chile, innan vi åkte till flygplatsen för att påbörja vår hemresa via Santiago.

Att se: President palatset och den stora marknaden i Santiago, Valparaisos vackra hus. PÅSKÖN och dess utflyktsmål.

ÄTA: Kött, korv, ceviche

Att tänka på: Chile är mycket dyrare än många andra länder i Latinamerika, Påskön ännu dyrare!

Chile och Påskön

Historisk bild på "fågel-mannen"

Coola Costa Rica

För första, men inte sista gången, skulle jag besöka Costa Rica och med mig hade jag en svensk turistgrupp som framför allt hade höga förväntningar på naturupplevelser, något som med råge införlivades!

Dag 1 San José – Tortuguero, Costa Rica

Tidigt på morgonen lämnade vi San José och åkte mot en av Costa Ricas mest berömda nationalparker: Tortuguero. Resan gick igenom den fantastiska regnskogen i Braulio Carillo nationalpark. Efter ett par timmars resa bytte vi till båt som tog oss genom de slingrande kanalerna fram till vår lodge. Under båtresan hade vi vår första möjlighet att njuta av denna nationalparks fantastiska flora och fauna. Vi såg spindelapor längs trädtopparna, en stor, fet krokodil på ca 3 meter och många olika fågelarter. Här finns även kajmaner och har man tur kan man se sengångare. Tortuguero är ca 312 km2 stor, och här lever nästan 400 fågelarter, vilket är drygt 100 mer än i hela Sverige! Vår lodge här arrangerar även utflykter för att se den gröna havssköldpaddan, som lägger ägg på stränder i närheten.

Dag 2 Tortuguero, Costa Rica

Hela dagen var vikt åt utflykter i nationalparken. Vår kunniga guide styrde upplägget på dessa, så att vi fick se så mycket som möjligt; vi åkte båt längs kanalerna i regnskogen och tog även promenader, där vi fick lära oss massor om den enorma mångfalden i regnskogens flora. Vi såg ara papegojor, tukaner, kajmaner och olika sorters apor men även sengångare! I Tortuguero lever båda arterna av sengångare, tvåtåig och tretåig. Vid sex på kvällen blev det mörkt, mycket mörkt, och vi fick en fin middag bestående av en stor buffé med både kött, fisk och efterätt allt medan vi hörde djungelns ljud i bakgrunden på Mawamba Lodge.

Dag 3 Tortuguero – Sarapiqui, Costa Rica

Efter en god frukost lämnade vi Tortuguero och åkte mot Sarapiqui. Resan gick genom en naturlig mosaik av berg, slätter, vulkaner, sjöar, floder, skogar, fruktodlingar och boskapsrancher. I Sarapiqui fick vi bo vi på en härlig lodge (Selva Verde lodge) som har en pool där vi kunde svalka oss efter denna varma bussresa. Varje rum hade en charmig veranda där vi kunde sitta på kvällen och njuta av skogens ljud. Detta område är känt för att vara ett av de bästa i Costa Rica för fågelskådning.

Dag 4 Sarapiqui – Arenal, Costa Rica

Vi fortsatte att upptäcka landet genom att åka vidare genom ett mycket vackert bergslandskap där vi passerar en mängd små byar. Så småningom når vi byn La Fortuna; inkörsporten till Arenal Volcano nationalpark. Arenal är en av världens mest perfekta vulkaner med sin typiska konform, och är vida berömd då den har varit i ständigt utbrott sedan 1968! Staden Arenal är mycket vacker och charmig, många bra resturanger och hantverksaffärer. Sent på eftermiddagen åkte vi till Tabacons heta källor, där hett vatten från vulkanen leds ner till pooler med olika temperaturer. Det var en underbar upplevelse att ligga i det behagliga, varma vattnet, och se den mäktiga vulkanen lysa upp kvällshimlen med sin glödande lava! 

Dag 5 Arenal-Caño Negro, Costa Rica

På morgonen åkte vi till Caño Negro, som är ett skyddat område bestående av en sjö och omkringliggande träskmarker. Reservatet är nästan tio km2 stort och under torrperioden februari till maj, torkar denna sjö - som en gång var en del av Lago Nicaragua - ut nästan helt och hållet. Caño Negro är känt för att vara en av de bästa platserna i Costa Rica för att se vadarfåglar, bl.a. såg vi den sällsynta jabirustorken och den vackra rosenskedstorken, men vi såg också andra djur, som sengångare, spindel- och kapucinapa. När vi kom tillbaka till hotellet hade vi resten av dagen ledig för egna strövtåg.

Dag 6 Arenal – Monteverde

Efter frukost åkte vi till Costa Ricas mest berömda ekoturismdestination, Monteverde. Här fick vi se exempel på molnskogens speciella flora och fauna. Namnet molnskog kommer sig av att varm luft strömmar upp från Stilla Havet längs bergssluttningarna och möter höglandets kalla luft. Kondens bildas vilket tar sig form av moln som nästan ständigt täcker in skogen i ett skyddande täcke. Därför är här också mycket fuktigt och det regnar nästan varje dag. Gränsande till Monteverde ligger den i Sverige så välkända Barnens regnskog. På eftermiddagen hyrde vi hästar och red runt i skogsområdet, vi stannade vid ett fantastiskt vattenfall och som vanligt hade jag fått den slöaste kusen…..

Dag 7 Monteverde, Costa Rica

Vi gick upp vid sex på morgonen för att utforska molnskogen. Den skiljer sig mycket från regnskogarna nere på lågländerna, nästan varje träd är täckt med mossa och andra växter - det är en magisk upplevelse att gå omkring här! Här finns den berömda, vackra och heliga fågeln,  quetzalen, en fågel som spelade en stor roll i de precolombianska civilisationerna. Monteverde är även känt för sina många arter av kolibrier och vi besökte en plats där dessa världens minsta, och kanske vackraste, fåglar matades med nektar. Vi såg hela 7st olika sorters kolibris! På eftermiddagen åkte vi till de berömda hängbroarna; ett system på nästan tre kilometer broar mellan trädtopparna, ett mycket annorlunda sätt att se molnskogen på.

Dag 8 Monteverde – Guanacaste, Costa Rica

Från molnen åkte vi ner till lågländernas sol, i provinsen Guanacaste skiner den nästan alltid! Landskapet i denna Costa Ricas största provins är väldigt vackert med sina böljande gula fält och typiska träd. Regionen är känt för sina boskapsrancher och här och var längs vägen kommer vi att passera en sabanero, Costa Ricas motsvarighet till den nordamerikanska cowboyen, ridande i lugnt tempo. Vi kom fram till vår lodge på eftermiddagen och den som inte ville rida kunde hitta på andra aktiviteter, allt från vattenfall till bubblande, kokande lerpölar - området häromkring kännetecknas av en hög geotermisk aktivitet!  Jag hittade hotellets pool!

Dag 9 Guanacaste- Rincon de la Vieja, Costa Rica

Idag var det en kort bussfärd, vi åkte den korta vägen till den spektakulära nationalparken Rincon de la Vieja, som domineras av den 1 895 meter höga vulkanen med samma namn. Här kom vi att bekanta oss med ännu en av Costa Ricas klimatzoner, den tropiska torrskogen som är mycket annorlunda jämfört med det vi sett tidigare under resan. Rincon de la Vieja är även känt för sin höga geotermiska aktivitet och under dagen såg vi Las Pailas; ett över 50 hektar stort område med frustande gejsrar och kokande lerpölar. En fantastisk upplevelse trots den svavelosande lukten!

Dag 10 Guanacaste – Playa Samara, Costa Rica

Resan fortsätter ner mot kusten där vi åkte ut på Nicoyahalvön och så småningom den charmiga orten Playa Samara. Vi bor bara några minuters promenad från den vackra stranden. En liten stad med många fina resturanger, barer och en hel del souvenirer. En del av gruppen åkte, dock utan resultat, ut på en nattutflykt för att försöka se när havssköldpaddan lägger ägg, jag badade i poolen och utforskade nattlivet i byn.

Dag 11-12 Playa Samara

Vi hade 2 lediga dagar för att njuta av den vackra stranden, det ljumna vattnet och den charmiga byn!  Olika aktiviteter fanns det gott om, hyra en häst och rid längs vattenbrynet, boka en fisketur, gå en promenad i den vackra naturen eller hyra en båt och åka ut till den idylliska, obebodda ön Isla Chora. I närheten finns också en annan vacker strand, Playa Carrillo. Jag och en medresenär fick kontakt med en man på stranden som lovade bra fiske för 50 dollar var, sagt och gjort, vi drog ut på en halv skraltig båt och fick turas om att hålla i kastspöt. Jag hade tur, jag fick min första Jack Travelle! Tyvärr ville inte köket tillaga denna så jag gav bort den till en kvinna på gatan!

Dag 13 Playa Samara – San José, Costa Rica

Efter lunch åkte vi tillbaka till huvudstaden, en resa på knappt sex timmar. Vi kom fram till San José sent på eftermiddagen och hade kvällen ledig. Jag ordnade en avskedsmiddag för gruppen, vi åt och drack gott i några timmar innan det blev dags för den sista sömnen i Coola Costa Rica. Jag kommer att återvända så fort jag får chansen!

Att se/uppleva: NATUREN och DJUREN! Costa Rica har verkligen lyckats med sin eko-turism på alla sätt! Landet har fler olika naturtyper och är väldigt lätt rest, bra vägar, korta avstånd.

God mat, framför allt fisk och skaldjur på kusten

Många olika aktiviteter som ex fiske, ridning, dykning, linbanor m.m

Tortugero och Playa Samara, Costa Rica

1 av 7 olika sorters kolibris som vi såg

Leguan hanne i parningsdräkt

Fladdermöss under ett bananblad

Playa Samara

Bedårande Bolivia

Första gången jag var i Bolivia var 1996, då besökte jag min frus släkt nere i Santa cruz och i Cochabamba men vi hann även se La Paz, Sucre och Potosi. Nu kommer jag tillbaka till Bolivia, via Titicacasjön, med en grupp svenska turister

Vi lämnar ön Taquile på Titicaca sjön tidigt på morgonen och åker båt tillbaka till Puno. Solen värmer oss efter en ganska kall natt i ett enkelt lerhus men detta var ändå ett oförglömligt dygn! I Puno väntar vår buss och vårat bagage på oss. Först sätter vi oss på en av alla dessa enkla resturanger nere i hamnen för att äta lunch, öring och potatis! Vi åker sen längs Titicacasjöns södra strand, en vacker resa. Efter ett par timmar kommer vi fram till gränsen till Bolivia, där vi går genom passkontrollen och byter buss och guide för dagens sista sträcka till Copacabana. Denna charmiga stad har gett namn åt Rio de Janeiros berömda strand, stadens helgon är nämligen ett av de mest vördade i Latinamerika. Efter att vi kommit fram till vårt hotell på eftermiddagen hade vi resten av dagen ledig för egna promenader bland backpackers, souveniraffärer och den lokala befolkningen. Copacabana är en mycket fin början i detta bedårande Bolivia!

Dag 9 Copacabana: Bolivia

Efter frukost gav vi oss ut på en liten promenad i staden, där vi naturligtvis besökte Copacabanas främsta sevärdhet, den vackra kyrkan som är byggd i morisk stil. Utanför säljs olika amuletter; i Bolivia samsas gammal folktro med katolicismen på ett unikt sätt. Vi ser sedan hur folk får sina bilar välsignade med vigvatten som en präst stänker på deras fordon, folk åker så långt som från Argentina eller Chile för att få vara med om detta, ett sätt att få gud att försäkra bil och familj i trafiken. Vi åker sedan till Tiquinasundet, som skiljer Titicacasjöns två delar åt. Här åker vi färja över det smala sundet och fortsätter sedan vår resa med buss. När vi kommer fram till Puerto Perez möts vi av en magnifik syn. Bakom byn tornar Bolivias kungliga bergskedja, Cordillera Real, upp sig med sina magnifika snöklädda toppar! Denna lilla by ser ut att innehålla ett tiotal hus, en bar, ett hotell och några små affärer som mer liknar ett hål i väggen!  Känns som vi kommit till världens ände med världens vackraste solnedgång rakt ner i Titicacasjön.

Dag 10 Puerto Perez: Pariti och Kala Huta, Titicaca sjön, Bolivia

Vi ger oss ut på världens högst belägna trafikerade sjö efter frukost. Första anhalten idag är den lilla ön Pariti. Här gjordes 2004 ett av de mest intressanta fynden efter Tiwanakukulturen, ca 500
keramikföremål, både vaser och mer dekorativa föremål. Vi ser en del av dessa unika fynd i det lilla museet på ön. Vi fortsätter sedan till Kala Huta, en halvö omgiven av ett stort vassområde genom vilket vi åker på labyrintliknande kanaler. Före inkatiden så begravde man sina anhöriga i s.k. chullpas, begravningstorn. Här ser vi några sådana - det är tydligt att Inkafolket fick sina kunskaper i stenhuggeriets konst av sina förfäder, även dessa byggnadsverk är oerhört skickligt gjorda! Efter utflykten på sjön packar vi våra väskor och påbörjar resan till Bolivias huvudstad, La Paz, som är världens högst belägna huvudstad på 3 600 meters höjd. Först måste vi passera en förort som blivit egen stad, El Alto, dammigt, kallt, enkelt, fattigt och platt men otroligt intressant att se. 

Helt plötsligt ser vi La Paz, långt där nere i en gryta, otroligt vackert, och i bakgrunden ligger det 6 400 meter höga, snöklädda berget Illimani! 

Dag 11 La Paz-Bolivia

 Både i och utanför La Paz finns mycket att se. Vi börjar dagens utflykt med att besöka Valle de la Luna, Måndalen, som ligger strax utanför staden. Som namnet antyder känns det verkligen som att vara på en annan planet! Vi åker sedan tillbaka till staden där vi bland annat besöker den berömda häxmarknaden, där alla möjliga ingredienser för diverse häxbrygder säljs, bl.a. torkade lamafoster. Denna marknad visar verkligen hur de gamla traditionerna och religionerna har kunnat leva kvar trots att spanjorerna gjorde sitt bästa för att få folk att glömma dem. Häxmarknaden ligger precis vid den berömda hantverks gatan Calle Sagarnaga där jag köper både jackor, tröjor och en vacker läderväska. La Paz är en otroligt vacker stad, mest tack vare alla olika människor som rör sig på gator och torg. Indiankulturen (Aymara) är stark och färgglad, det finns en stolthet i deras ögon, kanske beroende på att deras representant är president? Evo Morales är oerhört populär i denna del av landet!

 Dag 12 La Paz – Tiwanaku – Bolivia

Vi lämnar La Paz på förmiddagen och kör mot Tiwanaku, huvudstad för en civilisation med samma namn. Vissa tror att det fanns en stad här så tidigt som 1600 f Kr! De ruiner vi ser idag är dock senare, de är byggda mellan ca 800-1000 e Kr. Den civilisation som levde här gick plötsligt under, man spekulerar i om det kan ha berott på översvämningar av Titicacasjön som ledde till att fälten förstördes. Tiwanaku var huvudstaden för ett rike som omfattade halva Bolivia, södra Peru, norra Chile och nordvästra Argentina. Faktum är att denna civilisation lärde inkafolket mycket om konsten att bygga i sten, kanske var det detta folk som grundade Inka riket? Tiwanaku är uppsatt på UNESCO:s lista över världsarv. Efter besöket åkte vi till flygplatsen, som är

världens högst belägna kommersiella flygplats på 4 100 meters höjd! På kvällen flög vi tillbaka till Lima.

Dag 13 Lima-Peru

 Efter en ledig förmiddag åkte vi till den trevliga restaurangen Rosa Nautica, belägen på en pir vid Stilla havet, för lunch bestående av den godaste ceviche som (förrätt) jag någonsin ätit och en god biff med pommes frites innan stadsrundturen på eftermiddagen. Lima grundades av spanjorerna 1535, då de ansåg det alltför komplicerat att ha sin huvudstad i Cuzco uppe i bergen. Det var från Lima allt guld och silver skeppades ut, tillbaka till Spanien. Den gamla stadsdelen är uppsatt på UNESCO:s lista över världsarv och här besökte vi bl.a. katedralen, där Inkarikets baneman Francisco Pizarro ligger begravd. Efter rundturen åkte vi ut till flygplatsen för att påbörja vår väg hem…

Värt att besöka i Bolivia: La-Paz gamla stadsdelar och marknader, Tiwanakus ruiner, Potosis gruvor, Copacabanas strandpromenad, Cochabambas marknad, "la cancha"

Mat: Piroger av alla slag, ex "Salteñas", Piquemacho eller annan stor tallrik med kött, potatis, korv, grillad kyckling, olika sorters biffar av gris eller nöt.Grillad forell (trucha)

Hantverk: Ponchos, mössor eller tröjor från Anderna, läderhantverk av alla slag, ex väskor. Guld och silver smycken.

Bolivia

Världens högst belägna huvudstad, La-Paz

Tukan i Santa-Cruz

Världens högsta kristus-staty, Cochabamba,Bolivia

Praktfulla Peru

Första gången jag kom till detta vackra, mångkulturella och stora land var 1988, nu, nästan 25 år senare, återvänder jag som reseledare åt en grupp svenska turister i förhoppningen att dessa människor, precis som jag, ska få uppleva en del av detta praktfulla Peru.

Dag 1 – Lima, Peru

Vi landade i Lima klockan sju lokal tid på morgonen och efter passkontrollen växlade vi direkt in dollar mot den lokala valutan, Nuevo Soles, (200 kr =ca 100 nuevo soles) träffade vår lokale guide Alfredo, köpte en Inca-cola och njöt av att vara framme på andra sidan jorden efter en natt av dålig sömn. Vi åkte söderut längs den fascinerande och karga kustöknen. Detta område är ett av världens torraste - i trakterna runt Lima regnar det i genomsnitt cirka 3-4 millimeter per år! Vi kom fram till Paracas mitt på dagen efter cirka tre timmars resa och en underbar lunch på vägkrogen ”El piloto”. Vårt hotell låg mycket vackert, precis vid Stilla havet. Resten av dagen var ledig med barhäng och poolbesök.  Ett perfekt sätt att landa på en ny kontinent!

Dag 2 – Paracas, Peru

På morgonen åkte vi båt ut till Ballestasöarna, som framför allt är kända för sitt fantastiska fågelliv.  Ballestas är nationalpark, men fortfarande sker viss utvinning av guano, dvs. fågelspillning. Öarnas enorma kolonier av sjölejon, inkatärnor, peruanska sulor och andra sjöfåglar var verkligen spektakulära! Vi kom tillbaka till Paracas vid lunchtid och åkte sedan vidare söderut genom den torra kustöknen. Nära Paracas ligger staden Ica, Här besökte vi det intressanta museet med många lämningar efter de gamla kustkulturerna, vi såg b.la mumier och döskallar i olika former. Vi kom så småningom till den charmiga, lilla staden Nazca som var centrum för civilisationen med samma namn som blomstrade för drygt 2 000 år sedan. Nazca-kulturen är känt för sina vävnader, men framför allt för de gåtfulla linjerna och figurerna. Hotellet Nazca-Lines (3 *) låg i centrums utkant och hade pool och internet och på kvällen såg vi den lilla stadens folkliv på gator och torg, ordet pittoreskt räcker inte i detta sammanhang!

Dag 3-Nazca, Peru

Denna dag startade utan frukost eftersom vi skulle få se en av Perus främsta sevärdheter - Nazcalinjerna. För att kunna se dem ordentligt krävs att man flyger över dem, vilket vi också gjorde. Vi gick ombord på små Cessnaplan för en halv timmes lång flygtur över dessa enorma figurer och linjer. Eftersom planen girar runt i luften i olika cirklar var jag glad över att vi inte fått någon frukost! Vi såg en kondor med ett vingspann på 130 meter, en 180 meter lång ödla, en 90 meter lång apa med en fantastiskt inristad svans mm. Lika imponerande var de spikraka linjer som löper flera kilometer genom öknen.  Dessa linjer syns inte från marken då de inte är så breda och djupa i sanden och även från luften var det svårt att se var de olika linjerna tog vägen innan man hade vant sina ögon. Vem som konstruerade Nazcalinjerna och varför är fortfarande en gåta. Den mest kända teorin är kanske Erich von Dänickens, att de skulle utgöra landningsplatser för UFO:s! Betydligt mer trolig är Maria Reiches att de skulle utgöra någon slags astronomisk kalender ur vilken man skulle kunna utläsa när det var dags att så och skörda. Troligen så tillverkades de av Paracas– och Nazcakulturerna mellan 900 f Kr och 600 e Kr. Just det faktum att de bara kan ses till fullo från luften har fått arkeologer att spekulera i att dessa kulturer kände till varmluftsballongen. Efter flygturen hann vi äta både frukost och lunch innan vi åkte tillbaka mot Lima, en resa på cirka sex timmar.

Dag 4 Lima – Cuzco

Tidigt på morgonen åkte vi ut till flygplatsen för att flyga till Cuzco. Vi säger farväl till Alfredo, vår snacksalige, kunniga och skojfriska guide. Cuzco var Inkarikets huvudstad och är än idag en av Latinamerikas charmigaste städer med en fantastisk historia. Spanjorerna erövrade Cuzco 1533 och rev då mycket för att göra plats för sina egna hus och kyrkor, men man behöll de otroligt välkonstruerade grunderna som de snabbt insåg att de omöjligt kunde göra lika bra. Så var man än går i Cuzco har man Inkafolkets berömda murar runtom sig, gjorda helt utan murbruk men uthuggna som tredimensionella pussel så att de passar perfekt ihop. Det är faktiskt sant att man inte kan få in en knivsegg i skarven! Då Cuzco ofta drabbas av jordbävningar lutar alla murar exakt sju grader–den perfekta vinkeln för att motstå jordbävningar.  Cuzco ligger på ca 3 300 meters höjd och därför är det viktigt att ta det lugnt de första timmarna och gärna dricka coca-te, ett mirakelmedel mot höjdsjuka och andnöd!

Dag 5-Cusco, Peru

På förmiddagen besökte vi några av ruinerna i och omkring Cuzco. Vi började med det viktigaste templet under Inkatiden, Korikancha. I trädgården utanför templet stod en gång lamor och andra djur av guld och betade av majs och säd–också de i guld. Det måste ha varit en fantastisk syn! Murarna här var täckta med plattor av guld. Allt detta lät spanjorerna smälta ner, en enorm förlust för såväl Inkafolket som hela mänskligheten! Sedan besökte vi den imponerande katedralen vid huvudtorget Plaza de Armas. Vi fortsatte sedan till Sacsayhuaman, strax utanför Cuzco. Denna enorma befästning, den största stenen här väger hela 130 ton och forslades i kilometer hit, fungerade också som en ceremoniell plats under Inka tid.

Dag 6- Cuzco: Urubamba, Peru

Denna dag reste vi runt i Urubamba, Inkas heliga dal. Vi lämnade Cuzco på morgonen och åkte de ca 30 kilometrarna till Pisac. Här hålls idag Perus mest berömda marknad och hela byn fylls av marknadsstånd när indianerna (Quechuas) från de kringliggande byarna kommer hit för att sälja sitt hantverk. På marknaden kan du hitta allt, från ponchos och tröjor i lamaull till grönsaker, plasthinkar, kycklingar, godis, silversmycken osv. Färgprakten var enorm! Vi fortsatte sedan till Ollantaytambo som är en av de mest magnifika lämningarna efter Inkafolket. Ollantaytambo var ett stort religiöst centrum och här såg vi verkligen bevis på hur skickliga konstruktörer Inkafolket var. 

Dag 7-Cuzco – Machu Picchu, Peru

 Redan tågresan hit ger en föraning om vad som komma skall. Machu Picchu ligger på ca 2 300 meters höjd så under resans gång såg vi hur naturen förändrades, från den kala och karga högplatån till de gröna och lummiga omgivningarna nära ruinerna. Sista biten åkte vi buss i ca 30 minuter och helt plötsligt låg den där – Den förlorade staden. Vi ägnade hela förmiddagen åt detta enorma komplex som en gång fungerade som ett religiöst centrum för Inkafolket. Spanjorerna hittade aldrig hit så byggnaderna är väldigt väl bevarade; en av världens allra främsta sevärdheter! Efter en guidad rundtur åt vi lunch på hotellet vid ingången till ruinerna, bestående av en stor buffé med b.la lamakött och ceviche. 

Dag 8: Ön Taquile, Titicaca-sjön, Peru

Efter en båtresa på ett par timmar på en klarblå sjö och i gassande sol på världens högst belägna sjö kom vi fram till ön Taquile. Här håller man väldigt hårt på sina traditioner. Indianerna (Quechuas) bär fortfarande sina traditionella kläder och enligt traditionen stickar alla män och kvinnorna spinner – hela tiden, även när de går! Detta för att man och kvinna lever tillsammans under en prövotid innan de gifter sig och under denna tid måste mannen sticka en gåva till kvinnan som ska godkännas av hennes föräldrar innan det blir tal om giftermål! Det finns inget hotell på ön, men några indianfamiljer har rum som de hyr ut. Jag fick eget rum utan el, endast stearinljus, och med hö på det slitna trägolvet och en helig Maria staty i det dragiga fönstret som enda skydd från kylan. Efter en god lunch bestående av ris och stekt öring fick vi uppleva denna unika kultur, indianerna spelade och dansade för oss och visade oss sitt fantastiska hantverk bestående av tjocka tröjor och mössor av lama ull. På kvällen fick vi middag bestående av potatis och stekt öring och återigen en dans uppvisning i eldens sken på den kalla gården, fleecetröja och långkalsonger är ett måste!
Dagen efter fick vi ett gott, varmt bröd till ett hett te innan vi började vår stupande vandring ner mot vår båt som skulle ta oss tillbaka till staden Puno för att sedan byta till buss och ta oss till gränsen mot Bolivia.

Att uppleva: Limas gamla, koloniala, stadsdelar, Nazca och dess linjer, Cuzco och Machu-Picchu, Titicacasjön och dess vass-öar. Maten bestående av fiskrätter av olika slag, ex stekt fisk eller Ceviche (fisk/skaldjur i lime), grillat marsvin och/eller stekt lama biff. Prova också Perus nationella brännvin, Pisco, i en god Pisco-sour. varje stad eller provins med självaktning har också sin lokala öl sort, ex Cusqueña från Cusco. Allt vackert hantverk av lama eller alpacka ull, silver och guldsmycken från ex Pisac

Machu-picchu,Peru,

Bistånd till Bolivia försvann i ministerns fickor

I ett land långt borta, där människor går utan skor, där barn inte kan gå i skola, där fattigdomen är utbredd och överklassen inte vill fördela landets naturtillgångar skulle detta kunna ha ägt rum! Pengar till ett fattigt land i form av bistånd hamnar i en ministers fickor och vi ropar på hårdare regler, korruption, invasion, äckel! Om det varit svenska pengar vill säga, som försvann i en Boliviansk ministers fickor, vill säga. Men nu handlar det bara om att en Svensk minister tagit pengar från biståndsbudgeten och avsatt till egen lön utan godkända dokument! En annan minister i samma regering, säger att detta är helt normalt! Att man tar av statsbudgeten för att sko sig själv? Att man kan ta från de fattiga för att ge till de rika? Är det normalt eller ska vi bara lära oss av ministern att det är och bör så vara? Samma minister som själv har blod på sina händer genom fula oljeaffärer i ett annat land långt borta.... Kanske borde man göra samma sak med arbetsmarknadsministern? Ta pengar från A-kassan för ge honom i sitt lönekuvert? Samma sak med försvarsministern? Ta pengar från försvarsbudgeten för att avlöna ännu en fet minister? Vi säljer kanoner för att gynna ministrars lönekonton?
Kanske är det så vi redan gör och därför har vi fått banta försvaret och tillika A-kassan? Pengarna ska nämligen inte gå till de bäst behövande utan till en hord politiker som bär upp behovet? Vi ska minska skatten så pass mycket att intäkterna endast räcker till de 2 stora Pna? Polis och Politiker! Blir det pengar över kan de gärna få gå till det privata näringslivet och lite risk-kapitalister? Och om vi låter detta vanstyre och denna omoral fortsätta blir det tillslut Bolivia som skickar bistånd till Sverige? Och där står en minister och skrattar hela vägen till banken?