Inti Raymi är indianernas midsommarfest i Ecuador, Peru och Bolivia och firas i flera dagar för att fira just Inti, som betyder sol på Inkaspråket.
Jag hade turen att få vara med ett par gånger i en by i norra Ecuador för att fira solen och det andinska nyåret. En fest (Raymi) för solen, livet och att det nya skördeåret kommer med hopp om en bra skörd av majs och potatis.
Man samlas i grupper runt festplatsen som i detta fall är en fotbollsplan omgärdad av cementhus som i vanliga fall är skola och kommunalhus i byn. Nedanför går svartvita kossor och betar och långt borta ser man en snöklädd vulkantopp.Männen har klätt ut sig i kvinnokläder och i färgsprakande masker, de spelar gitarr eller munspel och springer i grupper fram och tillbaka över gräsplanen medan allt fler människor samlas runt
omkring iklädda broderade blusar, hattar,
tandlösa gubbar som skrattar.
Jag kan räkna till ett tiotal små dansgrupper som avlöser varandra på planen, de springer, dansar och skriker anförda av en man i stora solglasögon och en indiansk regnbågsflagga.
Alla följer "John" och grupperna ombildas snabbt och spricker upp i glada leenden och nya grupperingar.
Ibland krockar dessa grupper i villervallan och ett organiserat kaos utbryter till unga flickors förtjusning i det dammiga gruset.
Överallt hörs musik ur högtalare eller från akustiska instrument,
det sups i varje slänt.
Brännvinet som är gjort av sockerrör flödar och överallt säljs grillat griskött och öl från små hemmasnickrade stånd som både hälsovårdsnämnden och Ernst Kirchsteiger skulle få en hjärtattack av!
Solens fest pågår från morgon till kväll i flera dagar och vi springer runt i cirklar allt medan någon alltid ska bjuda gringon på bensinluktande sprit som dödar allt i min nojiga mage.
Man kan inte säga nej när man nästan blivit en turistattraktion i sig själv och ens bleka skinn lyser starkare än eftermiddags solen!
Vi stannar i en backe, ramlar på varandra, tar fula bilder och kippar efter andan på över två tusen meter över havet,
man glömmer skoskavet,
springer vidare för livet.
Folk i alla åldrar är med, de små får springa i sina egna grupper och i sin egen takt och gubbarna svettas under sina hattar,deras fruar bara skrattar.
Det hemmagjorda majsölet, chichan, rinner i våra strupar
tills vi nästan stupar
men dansen måste fortsätta och närmare ett maratonlopp kommer jag nog aldrig!
Regnbågsflaggorna blandas med dammet och skriken, maskerna, ayahuma fladdrar förbi i solnedgången,
dansen fortsätter på grannhusens innergårdar och enkla glödlampor lyser upp våra steg.
Alla dansar och glömmer sitt dåliga kneg.
Vi bjuds på en potatisvälling hemma hos en tant i lampans sken och
alla luktar svett och billig bensin.
En del sover i diket, fulla som svin.
Festen pågår ännu när vi säger adjö, hasta luego y gracias.
En lång dags början till natt,
i vinden hörs hesa skratt. Vilken fest, vilken midsommar!
Aldrig glömmer jag de generösa människor jag mött, inte en privat systemkasse så långt ögat når,
alla delar på allt och alla smågrodor är långt borta men
ändå är det en riktigt häftig midsommarfest till solens och naturens ära precis som i Sverige!
