B-uppsats, Sociologi om språkets betydelse vid integration

https://docs.google.com/document/d/102g8D9_q0iDX0xqUwCKUBGkwK4JHbMnpr-LcnU_2U3E

Galleri Galapagos

Bästa resan 2015, Peru och Bolivia

I Oktober 2015 åkte jag som reseledare för www.kon-tikiresor.se  till Peru och Bolivia, jag hade 9 svenska resenärer med mig och vi såg och upplevde b.la Ballestasöarna, Nasca-linjerna, Cusco, Machu-picchu, Puno, Titicaca-sjön, Copacabana, Puerto Perez, La-Paz, Lima

Bästa matchen 2015, Malmö FF-Red bull Salzburg, 3-0

Min första internationella match med Malmö FF på plats! Jo det kan låta konstigt men så var det faktiskt, många matcher har jag sett på TV men nu var det dax att se en på riktigt!

När det visade sig att MFF för andra året i rad skulle ha chans att gå till Champions League och för andra året i rad skulle vara tvungna att vinna över Red bull Salzburg med 3-0 för att kunna gå vidare köpte vi tre biljetter och tog tåget ner till ett vackert Malmö där vi hann se mycket av staden innan det var dax att go po match.

Vi fick fantastiska platser på första raden men våra närmsta grannar var skeptiska så varje gång MFF gjorde mål frågade jag "Vad säger du nu då?" och så kramades vi som överlyckliga barn på julafton! Och vi vet ju hur denna saga slutade, Malmö vann med nödvändiga 3-0, slog sedan ut Celtic och kom till fotbollens finrum ännu en gång, tyvärr var årets lottning värre än förra året men det var ändå stort att se MFF mot PSG/Zlatan på plats i november......

Men denna match, denna magiska kväll i augusti 2015 är nog den häftigaste match jag varit på, en sådan spänning, en sådan publik, en sådan stämning och inramning har gjort Malmö FF berömda över hela fotbollsvärlden och jag är för evigt tacksam att jag fått uppleva och deltagit i detta!

www.kon-tikiresor.se

Vår färdledare Bosse Lundgren Bosse har arbetat hos Kon-Tiki Resor sedan 2010 och leder resor till Latinamerika. Han bor med sin sambo och sina två barn i Tumba. Bo är utbildad fritidsledare och har studerat etnologi och socialantropologi. Under två år arbetade han som biståndsarbetare i Quito Ecuador. Bosse talar spanska och engelska och har en förkärlek till Latinamerikansk historia och de olika indianfolkens kultur och språk. Hans bästa resmål är Påskön som ni kan se på bilden till vänster. Det sämsta resmålet är Mexiko city för där blev han rånad av polisen! Drömresmålet är att få sportfiska i Amazonas. www.kon-tikiresor.se

Kon-Tiki Resor, Roslagsgatan 58, 113 54 Stockholm Telefon: 08-31 26 00, Mail: info@kon-tikiresor.se

Falsk vittnesbörd i Mexiko

Jag sitter med en kopia på en polisrapport i min hand, en polisrapport som är skriven den 18 november 1992 av polisassistent Milian Rubio i Mexiko city.  Enligt denna rapport har två unga turister blivit rånade kvällen innan av en knivbeväpnad man, denna man tvingade till sig turisternas reskassa under hot på en gata i centrala Mexiko city. Enligt turisterna blev dom av med ca 1,500 US dollar (ca 10 tusen kr), bestående av Mexikanska pesos, rena kontanter och resecheckar från Amerikan express. Turisterna uppger att dom blev attackerade av en ensam tjuv som hittade deras väl gömda pengar under hot och som sedan sprang från platsen. Jag vet att dessa två turister ljuger men det vet inte Milian Rubio. Jag vet att dessa turister lämnar falsk vittnesbörd för att skydda någon.

Låt oss ta detta från början

Bakgrund

Dessa turister är två killar på 25 år, (låt oss kalla dem för B och P) som tjänat bra med pengar under en kort period som grovarbetare ute på en lerig åker där en arkeologisk utgrävning gått fram. Dom har klafsat i djup lera, frusit i regnskurar och fyllt skottkärra efter skottkärra med tung lera samtidigt som dom drömt om sol och vackra stränder. Dom har bestämt sig för att resa till magiska Mexiko så fort detta säsongsarbete är slut. Den 16 november 1992 landar killarna i Mexiko, det är mycket sent på kvällen och killarna växlar lite dollar på flygplatsen, tar en taxi på gatan och ber chauffören hitta ett bra hotell. Killarna är trötta, orkar knappt borsta tänderna innan de somnar i en av världens största och farligaste städer. Redan på morgonen känner dom att det kommer att bli en dyrare resa än dom tänkt sig, hotellet är för dyrt att stanna på, grabbarna checkar ut och drar på sig sina stora ryggsäckar för att hitta ett mer ekonomiskt alternativ.  Det blir svårare än man kan tro, dom letar i kvarter efter kvarter, det ena dyrare än det andra men tillslut verkar man hittat rätt, man skriver in sig och mannen bakom disken frågar hur många timmar dom vill ha rummet…….

P tittar på B, B undrar om han förstått det hela rätt, timmar? P berättar för den något naive B att det rör sig om ett knullhotell! Va? Mannen bakom disken trodde dom var ett kärlekspar? Bara för att P hade hår ner till mitten av ryggen och B var på gränsen till renrakad på huvudet? Sökandet går vidare utmed storstadens gator och ryggsäckarna känns allt tyngre i eftermiddagens sol. Sent på eftermiddagen hittar dom ett hotell som verkar helt ok både prismässigt som kvalitetsmässigt. Nu blir det bråttom, grabbarna har förlorat en hel dag på att bara leta boende, dom slänger sina ryggsäckar på sängarna och studsar åter ut på gatan, nu ska här upptäckas! Vandringen slutar på ett torg fullt av gatumusikanter, mariachis i fina kostymer och stora hattar som lever på att någon betalar för ett uppträdande, antingen på plats eller på ett kalas, ett bröllop eller en begravning, torget fungerar som en arbetsförmedling för mariachis? Grabbarna känner sig lite bortkomna, lite desorienterade och köper därför en stor turistkarta över staden, på trottoaren hittar dom en grå gammal tant att fråga om vägen, hon pekar på kartan och pratar fort på spanska, grabbarna förstår ungefär hälften av det som sägs. Plötsligt rullar det fram en polisbil mot grabbarna, tanten försvinner spårlöst, polisen vevar ner bilfönstret och ber om grabbarnas pass, pasaporte porfavor.

Våra huvudvittnen har alltså blivit stoppade på gatan av en polisbil i en rutinartad passkontroll och tvingas gräva fram sina dokument som dom gömt under sina byxor i s.k magbälten, (dessa magbälten ska förhindra tjuvar att upptäcka och ta sig in i turisters reskassor men P och B tvingas alltså på öppen gata visa var man gömt sina värdehandlingar) Passen visas för polisen bakom ratten, han skickar passen vidare till polisen bredvid samtidigt som ett informellt förhör påbörjas med de unga turisterna som står utanför bilen, frågorna haglar och går i en allt snabbare takt, var kommer ni ifrån? Var ska ni? Vad heter ni? Knarkar ni? Har ni droger på er? Var ska ni? Var kommer ni ifrån, Vad heter ni? Vad ska ni göra i Mexiko? Döljer ni några vapen? Turisterna blir förvirrade och försöker, så gott det går, svara på alla frågor med sin knaggliga spanska det blir mest No, no, no till svar. P får tillbaka sitt pass men polisen håller fortfarande i B`s samtidigt som han säger att det är något fel på passet, det fattas ett viktigt papper, stämpeln för inresa ser falsk ut, följ med till polis stationen för utredning. Turisterna säger tack men nej tack, vi behöver inte följa med, alla papper är korrekta. Polisen höjer då rösten lite grann och upprepar vad han just sagt, sätt er i bilen. Nej tack säger grabbarna igen, då skriker den ena polisen, han som beskrivs som den typiska Mexikanska machon med stor svart mustasch och stora svarta solglasögon med grov stämma att turisterna ska sätta sig i bilen, turisterna blir rädda och sätter sig därbak i polisbilen medan poliserna säger att allt kommer att lösa sig på polisstationen. Dörrarna låses automatiskt och P tittar på B och säger ”Nu är det kört”

BROTTET

Bilen åker runt kvarteret medan förhöret fortsätter i snabb takt, var kommer ni ifrån? Hur länge ska ni stanna? Var ska ni åka? Vad ska ni hitta på? Har ni droger? P och B har ingen aning om var dom är och den nya turistkartan känns helt meningslös, bilen snurrar kvarter efter kvarter och skymningen faller fort. Tillslut stannar bilen i en mörk gränd och poliserna fortsätter mala, samma frågor upprepas i en strid ström tills turisterna är helt slut. En av poliserna går då ur bilen och tränger sig in i baksätet bredvid B, han fortsätter tjata samtidigt som han känner över turistens kropp, var är dina pengar?  Han lyser en stark ficklampa i ansiktet samtidigt som han enligt B`s egna minnen visar upp sin pistol och frågar om B vet vad ett sådant vapen kan användas till. Tillslut hittar han magbältet och ber B om att ta fram det, han lyser på det samtidigt som han viftar med sin svarta pistol, B skakar av rädsla och är säker på att hans sista stund är kommen, han tänker att först ska dom bli våldtagna och sedan dödade. Sedan går polisen igenom P`s lilla ryggsäck med kamera och vattenflaska, polisen hittar en liten burk med magmedicin och P blir anklagad för att bära droger och tvingas kliva ur bilen för att ta av sig sina kläder, dra ner byxorna, av med tröjan samtidigt som han får ta emot en strid ström av frågor kring droger. När den lilla fickkniven upptäcks blir det liv i luckan, ”Livsfarligt vapen” Olaga vapeninnehav! P får kliva in i bilen, ficklampan släcks och dom åker en sväng, P försöker titta på B men det är för mörkt för ögonkontakt och tillslut stannar bilen igen, poliserna säger åt turisterna att kliva ur, ”Ni kan gå nu men var försiktiga, i dessa kvarter finns många tjuvar” och så försvinner bilen i kvällen. Grabbarna är lättade men känner ändå att något är fel och deras magbälten känns tunna, väl tillbaka på hotellet märker dom att alla pengar är borta! Dom har just blivit rånade av polisen! 

Falsk vittnesbörd

Dagen efter vill grabbarna inte lämna rummet men dom vet att dom måste, dom måste få en polisrapport för att kunna återkräva sina resecheckar och dessutom vill söka hjälp hos ambassaden i staden. Efter mycket letande hittar grabbarna en speciell polisstation som tar emot klagomål på polisen, en polisstation där man kan reklamera polisen! B vill gå in där men P blir osäker, varför lita på dessa poliser? Tillslut hittar man en ”vanlig” polisstation där man bestämmer sig för att gå in. Man vill anmäla ett rån och får sitta ner i ett litet rum medan en polisman sätter sig till rätta framför en skrivmaskin och ber om turisternas pass. Efter en timme av dålig spanska med en del engelska stödord och några stora, blå stämplar rakt över rapporten är allt klart och den falska vittnesbörden är ett faktum!

Fisketur i Costa Rica

I mars 2014 är jag tillbaka i Costa Rica som reseledare, vi gör en härlig resa genom landet och ser mycket olika djur, fåglar och vacker natur, Costa Rica bjuder verkligen på en helupplevelse med varma källor, djungel, grönska och god mat. Dom sista dagarna på resan tillbringar vi vid Stilla havet och den lilla orten Playa Samara där vi kan bada, hyra hästar och promenera på en av Mellanamerikas bästa stränder.

Vi är några stycken i gruppen som skulle vilja få en dröm bli verklighet, nämligen att fara ut på havet för att djuphavs fiska efter riktigt stor fisk. Här kan man få svärdfisk, segelfisk, barracuda, mahoo och många fler sorter som kan bli riktigt stora. Genom vårat hotell lyckas vi boka en fisketur med ett lokalt bolag som ska fixa fisket åt oss, vi blir hämtade i en liten buss och åker söderut längs havet som glittrar i solen, nu ska en dröm förverkligas, jag ska få en riktigt stor fisk! Väl framme tar en liten båt ut oss till en större båt med plats för ca 10 personer men den har bara en enda stol att sitta i när man väl fått napp och det har bara 5 spön att använda men det ska nog gå bra ändå, fiskerullarna är stora och spöna är ganska korta men kraftiga liksom nylon linan. Vi har en kapten och två mässpojkar ombord, dessa pojkar sätter genast igång med att plocka fram makrill liknade fiskar på ca 20 cm, fyller dom med blyhagel och surrar fast en krok med hjälp av ståltråd i fiskens kropp innan dessa döda fiskar slängs ut efter båten och allt vi kan göra är att vänta på hugg.

Jag vet inte i hur många knop vi kör, jag vet inte hur länge vi kör, men solen är lika stark som vår längtan efter hugg, betet ligger nästan hundra meter efter båten på någon meters djup och solens strålar biter mig i skinnet medan jag dricker mängder av vatten och god öl.

 Motorljudet tar aldrig slut, det maler i öronen, medan vi letar skugga mitt ute på Stilla havet och tillslut skriker en av pojkarna att vi har fisk, han ska bara kroka den ordentligt och sedan ge spöt till någon av oss, han lyfter spöt, hinner säga att det är en ”Bela”, (segelfisk) och sen är den borta. Otur, men vi får nog fler chanser, säger vi och skrattar lite besviket.

Tiden går och ölen får mig att glömma mina röda armar, vi turas om att prova ”fiskestolen”, den stol vi ska sitta i när det väl gäller, när jag just satt mig i den för andra gången skriker en av pojkarna att nu har vi napp! Jag är förberedd, han drar hårt i spöt och lämnar över det till mig samtidigt som han säger ”veva snabbt”.

Jag vevar så snabbt jag kan och när jag väl känner fiskens tyngd förstår jag att detta blir tufft, det är tungt och stumt och efter någon minut blir jag trött i högerarmen, hur ska detta sluta? Jag fortsätter veva och veva, mässpojken släpper lite på rullens broms och det blir lite lättare att andas, armen krampar medan jag vevar, drar spöt uppåt, vevar, sänker spöt, vevar, höjer spöt och hoppar i stolen som en tok. Någon gång slår det mig att jag aldrig kommer att orka, att jag måste ge upp, det är tungt och mina armar är tunna men jag vevar på i solen och tillslut ser vi fisken, den är lång och silverfärgad medan den simmar från vänster till höger bakom båten, ska den aldrig ge sig? En av pojkarna tar fram en lång huggkrok och försöker hugga fisken som lyckas komma undan mer än en gång. Tillslut hugger han den i sidan och drar upp den i båten, det är en Mahoo på 20 kg och jag tackar pojkarna för ett väl utfört arbete medan jag inser att jag slagit mitt personliga rekord från 1981!

Då, i början på min tonårstid, drog jag upp en gädda på 4,5 kg på vintern, genom ett hål i isen, med hjälp av en gubbe som säkert var över 45 år! Då var jag överlycklig, trodde jag drömde, nu får jag samma känsla och alla kameror får föreviga denna dag för säkerhets skull! Fina bilder, fint väder och fina fisken! Vilken fisk jag har fått, jag blir som barn på nytt och firar med en kall öl och lite enkel massage över armarna, Vi får senare en segelfisk på ca 40 kg som vi måste släppa innan den kommit i båten då lagen säger så, vi fick en enkel lunch i form av mackor och kakor och vi drack fler öl innan det var dags att styra kosan mot land, pojkarna rensade min fisk till fina kotletter och jag var salig, vilket slut på en mycket bra resa! 

Vi hade haft mycket tur på denna resa, sett en sengångare komma ner på marken bara någon meter från oss, sett en livs levande quetzal, en otroligt vacker, men lika sällsynt,  fågel  med väldigt långa stjärtfjädrar. Vi har haft bra guide, bra väder, god mat och bra färdkamrater och så detta slut, utsikt över solnedgången vid stilla havet, min fisk blir grillad, räcker till alla, vi njuter av den vackra vyn medan vi äter fisk och dricker vin, solen går ner där borta och vi packar våra väskor för sista gången under denna resa, tack Costa Rica, denna fisketur glömmer jag aldrig!